Cirka 700 föreningsaktiva samlades i Vasa den 8-10 september 2006 till festivalen Förening06. Ett hundratal föreningar presenterade sin verksamhet med musik, dans, utställningar och annat PR-material på torget, i parkerna och olika utrymmen i Vasa centrum. Även Esbo hembygdsförening var med med sina publikationer och annat material, som hade god åtgång. Man kunde även delta i föreläsningar och workshops. Christoffer Wiik med rubriken Att synas är att finnas gav tips om hur föreningar kan synas i massmedia och i övrigt. Han påtalade att många namn och förkortningar såsom Österbottens förbund, ÖPF, FSN m.fl. föga för den stora allmänheten berättar vad organisationen står för. Han rekommenderade att föreningar för fram intressanta personer, lyckade satsningar.

Från publiken kom flere lyckade exempel, en förening lyckades få sitt budskap på Ålandstidningens löpsedel, en annan, som jobbade för svenskt språkbad i Seinäjoki väckte stort intresse på tidningen Ilkka. En workshop, som leddes av Calle Haglund från tidningen Papper, lyckades producera en festivaltidning, som delades ut bland deltagarna.

Det stora dragplåstret var Anders Lundin som ledde allsången på ett fullsatt Vasa torg. Nästa års Förening07 hålles i Helsingfors.

Under Esbokarnevalen hölls öppet hus i Lagstad hembygdsgård onsdagen den 6 september 2006. Under en kaffekonsert med trubaduren Chrisu Österberg som underhöll med finstämda sånger och tänkvärda texter.

Magister Ragnar Sandell berättade under rubriken ”En rundvandring i Helsingfors centrum” illustrerat med ett stort antal diabilder. Vi fick höra om byggnader och annat i Helsingfors från kejsartiden, om arkitekterna Engel och Sonck mfl. intressanta personer och sevärdheter. Vandringen började med Storkyrkan och fortsatte med byggnaderna i kvarteren runt omkring.

Fotoutställningen Esbo hembygdsförening 90 år med drygt 160 textförsedda bilder visades även.

Evenemanget samlade en publik på drygt trettio personer. Arrangör var Esbo hembygdsförening med Solveig Forsberg som primus motor.

Föreningen gjorde en resa till Dagö och Ösel den 14 – 17 augusti 2006 med 47 deltagare. Vår buss med chauffören Börje Ferm samlade upp resenärerna i Esbo och följde med ända tills vi återvände till Esbo. I Tallinn mötte oss den svenskspråkiga guiden Inge Raie, som visade sig vara mycket kunnig och slagfärdig. Först besökte vi det gamla fängelset Peteri, som ligger vid hamnen. Den sista fängelsedirektören där guidade oss. Efter en lunch vid långbord i Laitseborgen fortsatte vi mot Hapsal och Rohukula, där vi tog färjan över till Dagö. Vi tog in på Hotel Löokese i Käina och åt en gemensam middag i restaurangen Vetsi Tall.

Följande morgon besökte vi ruinerna av Käina kyrka, som var uppsnyggade och gjorde ett mäktigt intryck. Ullberedning presenterades i Villavabrik med slamrande maskiner. Sedan var Aino (f. Krohn) och Oskar Kallas´ sommarstuga i tur. Aino Kallas var hemma från Viborg och blev känd som författare. Paret Kallas bodde ett decennium i London, där Oskar Kallas var Estlands ambassadör. Sommarstugans vasstak väckte ett speciellt intresse bland våra resenärer. Suuremöisa slott byggdes på 1700-talet av grevinnan Ebba-Margaretha Stenbock och såldes sedan åt baron Ungern-Sternberg. I dag fungerar en skola i slottet. Efter en rundtur i Dagös huvudort Kärdla tog vi färjan över till Ösel.

På 1780-talet flyttade dagösvenskarna till Ukraina, där byn Gammelsvenskby uppstod. Dessa svenskar flyttade i slutet av 1920-talet till Sverige.

Under färden till Kuressaare passerade vi de fem ståtliga väderkvarnarna i Angla. I Kuressaare inkvarterade vi oss i Linnahotellet och i Hotell Arensburg, vilket är stadens tyska namn. På Ösel fanns under sovjettiden flere militärbaser, vilket gjorde att invånarna måste ha ett visum för att få komma hem. Vår guide hade personliga minnen från denna tid.

Vi besökte även Surve halvö på sydvästra Ösel. Där finns ett minnesmärke över de som stupade i mars 1944 under strider mellan tyska och sovjetiska trupper. Ester deltog på båda sidor och flere av dem fanns bland de stupade. Minnesmärket står kvar. De flesta minnesmärken som restes under självständighetstiden före andra världskriget förstördes under sovjettiden men man har beslutat att låta de under sovjettiden resta minnesmärkena stå kvar.

På kvällen besökte vi kratersjön i Kaali med en diameter av 110 meter. Vi intog en måltid i krogen Kaali Trahter, där vi fick uppleva ett fartfyllt folkloreprogram med sång och dans till dragspelsmusik.

Dag fyra återvände vi till fastlandet. I Tallinns gamla stad besökte vi den svenska kyrkan St. Mikael, där kyrkoherden Patrik Göransson tog emot och berättade om kyrkans färgrika historia. Den gamla klosterkyrkan gavs åt den svenska församlingen på 1600-talet. Den upplevde en blomstringstid under 1920- och 30-talen men kriget ledde till att de flesta estlandssvenska flydde till Sverige. Under sovjettiden fungerade kyrkan som idrottssal, där det idkades boxning och brottning m.fl. idrotter. I början av 1990-talet återfick den svenska församlingen sin kyrka och renoveringsarbetet inleddes och fortgår ännu. Efter besöker styrde vi mot hamnen och färjan, som tog oss till Helsingfos varefter bussen tog oss vidare till Esbo.

Porkalaparentesen har uppmärksammats på många sätt. Ett av de intressantaste var pjäsen Kultainen ankka som Hyökyvuoren teatteri visade på Störtsjöberget i Stensvik. Esbo. hembygdsförening besåg föreställningen den 9 augusti 2006. Intresset var stort då 47 teatervänner ställde upp. Handlingen följer skeendena från det dystra beskedet 1944 om utrymningen av Porkalaområdet fram till återbördandet 1956. De ledande påverkarna Paasikivi, Mannerheim, Kekkonen, Zdanov, Kabanov, Stalin m.fl. framställs i karrikerad men humoristisk form. Andra rollfigurer såsom Pekka Tiilikainen, Algoth Niska m.fl. ger den rätta tidsandan.

Den fina sången, musiken och dansen gav extra fart åt föreställningen. Gamla örhängen av Toivo Kärki och Georg Malmsten varvades med specialkomponerav musik av mångsidige Ilkka Aaltonen, bl.a. Porkalavalsen.

Den fartfyllda tolkningen av ett viktigt skede i vår närhistoria uppskattades storligen av publiken och gav säkert impulser till djupare forskningar i ämnet. Pjäsförfattarna Ilkka Aaltonen och Ilkka Pollari jämte teaterns allt i allo Sinikka Kataja avtackades av föreningens ordförande Benita Åkerlund med boken Käännekohta – Porkkala ja Espoo 1944 – 1956.

De första tvåspråkiga hembygdsdagarna i Finland ordnades i Vasa den 2 – 6 augusti 2006. Vasa hade valts då staden i år fyller 400 år. Dagarna inleddes med seminarier kring tvåspråkigheten och fortsatte med temat Vasa 400 år. Föreningsdagen ordnades fredagen 4.8 med ett stort förenings- och litteraturtorg i Åbo akademis utrymmen Academill, där föreningar och författare presenterade sina alster. Även Esbo hembygdsförening deltog med sina senaste utgåvor. Antalet svenskspråkiga föreningar var påfallande stort.

Ett flertal diskussionskamrar ordnades med bl.a. temat Staden som hembygd, där Ellen Laakso var en av inledarna. Ett annat tema var Många kulturer i den globala och lokala byn, där den kosovoalbanska läkaren Edmond Nashi, som nu verkar i Vasa, berättade med ord och bilder hur hans hobby musiken har en förenande verkan mellan olika folkgrupper. Han nämnde en folkvisa, som i de olika balkanspråken har olika texter men en gemensam melodi. Skådespelaren Lasse Hjelt, som nu verkar på Vaasan kaupungintetteri men även spelat på Vasa teater, berättade tvåspråkigt hur osäkerheten oftast ligger bakom konflikter medan en stark självkänsla dämpar aggressioner. Han höll med Edmond Nashi, som framhöll betydelsen av modersmålet och de egna traditionerna även då man flyttar till andra orter och länder. Den tvåspråkiga diskussionen leddes förtjänstfullt av Kristina Stenman, som i sitt arbete kommit i nära kontakt med invandrarfrågor.

Följande dag gjordes ett flertal utflykter bl.a. till slagfältet i Oravais och till Valsörarna ute i Kvarken. På kvällen hölls en stor fest med maträtter gjorda av ingredienser som användes på 1600-talet. På festen närvar kungen Karl IX med gemålen Kristina.

På avslutningsdagen besöktes Trefaldighetskyrkan, där avgående biskop Erik Wikström predikade. Flere deltog även i den ortodoxa Den helige Nikolaus kyrka, där Högt Välsignade metropoliten Panteleimon förrättade liturgin innan huvudfesten avslutade de mångsidiga och givande hembygdsdagarna.