Festivalen Förening 2007 hölls veckoslutet 7-9 september i Helsingfors med 80 deltagande föreningar, drygt 600 deltagare och en publik som steg till flere tusen.

Dagarna öppnades av kultur- och idrottsminister Stefan Wallin, som konstaterade att då festivalen nu för tredje gången arrangeras så har den blivit en institution. Ett stort antal föreläsningar, debatter och workshops ordnades på fredagen i Arcadas utrymmen. Dragplåster denna gång var Mark Levengood, som hade rubriken Att stå stadig i en föränderlig värld. Mark kryddade sitt inlägg med allehanda lustigheter men detta hindrade inte att hans rubrik blev mycket väl behandlad. Under rubriken Seniorer som en resurs tolkade Lenita Airisto begreppet senior mycket positivt utgående från sin bok Jatkoaika. Hon framhöll att senior member i USA ses som en person med hög kompetens.

På lördagen kunde allmänheten på Narinkentorget ta del av vad det finlandssvenska föreningslivet har att erbjuda. AV-teaterns skådisar Ulla och Lasse Bergström, Danielle Engström m.fl. gjorde i full rollmundering PR för urpremiären den 2 november på Staffan Bruuns pjäs Fällan i Brunnsparken. Jan Holmberg, ombudsman i Svenska pensionärsförbundet, berättade att den 15 marts 2008 ordnas i Kulturcentret i Hagalund ett heldagsjippo, dit över 1000 pensionärer väntas.

Esbo hembygdsförening ställde upp i Förening 2007 med att delta i föreläsningarna på fredagen den 7.9 och med att presentera sin bokproduktion m.m. på Narinken under lördagen den 8.9. Föreningen deltog även med info på den virtuella föreningsfestivalen.

Ungdomsrörelsen hade samlats i gemensamt tält och bjöd även på sceninslag, bl.a. flöjtmusik med elever från Musikinstitutet Kungsvägen, Hello Dolly från Lurens, folkdans med Föreningen Brage och squaredans med Arbetets vänner.

Arrangörerna Finlands svenska Marthaförbund, Finlands Svenska Idrott och Svenska pensionärsförbundet kan vara mycket nöjda med årets arrangemang. Nästa års föreningsfestival kommer att hållas i Åbo.

Esbokarnevalen firades den 27-29 augusti i Lagstad hembygdsgård med en flerdelad utställning. Tommi Heinonens fotoutställning Esbo skärgård i förvandling visar utgående från gamla fotografier hur samma vyer ser ut idag. Under en konstkurs i juni på Hanaholmen skapade ungdomar från Sverige och Finland smycken av remixmaterial d.v.s. de återanvände bortkastat skräp. Med akrylmålningar beskrev Östersjöns situation. De rikssvenska ungdomarna visade med fotografier hur de ser på Finland. Kursen hade arrangerats av Esbo Pohjola-Norden, Esbo Bildkonstskola och Föreningen Norden i Sverige.

Vi fick även se gamla fotografier från Gammelgård, som insamlats av Berit och Olli Manninen och Esbo centrum, i huvudsak insamlade av Rolf Mattsson.
.
Ett bildspel om Skärgårdsdagarna i Esbo, sammanställt av Kurt Wikström, visade still- och rörliga bilder från starten år 2000 fram till årets evenemang. Den började med den fullsatta m/s J.L. Runeberg (tidigare s/s Helsingfors skärgård) under utflykten till Kytö och slutar med en snutt från Thérèse Karlssons konsert i Segelpaviljongen.

Årets Skärgårdsdagar i Esbo den 3-5 augusti 2007 blev mycket lyckade. Drygt 700 besökare deltog i de olika begivenheterna ute på Pentala i Esbo inre skärgård. De guidade vandringarna samlade många intresserade till träsket mitt på ön och Diksand på södra spetsen. Ulla och Arne Baltscheddsky jämte Tommi Heinonen guidade sakkunnigt. Vid några vandringar berättade Simon Winqvist om skogsbeståndet på ön. Vid en vandring kunde man vid träsket lyssna på tenoren Niklas Vepsä som framförde bl.a. Sjöbergs Tonerna. Camilla Ekblad berättade om Pentalas flora och fauna under en vandring. I Fiskarstugan kunde man beundra Toimmi Heinonens fotografiutställning Esbo skärgård i förvandling, där han jämför gamla vyer med dagens situation. Alstren från ett bildkonstläger på Hanaholmen i juni 2007 visades även i Fiskarstugan och längs stigen mot träsket. Drygt 20 ungdomar i åldern 13-16 år från Finland och Sverige hade åstadkommit smycken av skräp och akrylmålningar. Dessutom visades foton om Finland tagna av ungdomarna från Sverige.

Peter Damlin höll en kurs i akvarellmålning i den vackra naturen medan Ann Jonasson visade hur man ”luffareslöjdar” med järntråd och annan enkel rekvisita. Kurt Wikström visade ett bildspel om tidigare Skärgårdsdagar. medan Jukka Langén underhöll med dragspelsmusik. Sökö-Sommarö FBK visade hur ytdykare snabbt räddar en person som fallit överbord. Gummibåtar presenterades och en sjöräddningsbåt låg vid bryggan, där besättningen visade dess utrustning.

En konsert hölls med sopranen Thérèse Karlsson, som sjöng på ett betagande sätt beledsagad av Marcus Boman på piano inför en fullsatt Segelpaviljong. Efter konserten fortsatte kvällen med dansmusik i 1960-tals stil. Kejsarna i skärgården drog så mycket publik att Benita Åkerlund föreläste i två grupper, den ena på finska och den andra på svenska. Kejsaren tsar Alexander III:s besök år 1889 i Villa Fridhem på Sököudd, där amiralskan Sofie von Kraemer tog emot de höga gästerna, väckte i tiden stort intresse. Även tsar Nikolai II besökte vår skärgård.

Skärgårdsuseiplanerna på Pentala presenterades av intendent Sten Björkman från Esbo stadsmuseum. Renoveringsarbetena har fortskridit sedan år 2000 och kommer att fortsätta. Under åren 2010-2011 görs en storsatsning på en knapp miljon euro så, att Pentala skärgårdsmuseum kan öppnas 2012. Mycket arbete kommer dock ännu då att återstå men de utförs inom ramen för de årliga förbättringsbudgeterna. Avsikten är att även örtagården, blomsterodlingarna, ängarna och åkrarna skall iordningställas. Huvudbyggnaden, Gurlis villa”, återställs i 1930-talsskick. De gamla fönstren, som hittades på vinden, repareras och sätts in på nytt. I övre våningen inreds personalutrymmen. Gurlis villa, Fiskarstugan, Strandbodan och Ladugården bildar den permanenta stommen. I Villa Rosengård kommer att finnas utställningsutrymmen och en mötessal. Här kan visas utställningar om fisket, ångbåtstrafiken, villabebyggelsen, spritsmugglingen, båtbyggeriet m.m. Förutsättningarna för intressanta specialutställningar är stort, då Pentalamuseet numera ingår i ett EU-stött skärgårdsmuseinät runt Östersjön omfattande ca 200 museer. Även inkvarteringsmöjligheter för lägerskolor m.m. planeras.

Tidigare sportchefen på Husis Göran Wallén har skrivit Publicistförbundets 100-årshistorik och berättade utgående från den om publicisternas eget sommarställe Estholmen, som ligger invid Pentala. Kort efter förbundets start år 1907 skrev en medlem ett tidningsinlägg där han oblygt lät förstå att förbundet gärna kunde motta erbjudanden om ett sommarställe. Fyra erbjudanden gavs, tre av dem av Alfons Juselius, som varit med om att skapa Aktiebolaget Sommaröarna. Estholmen accepterades och hyrdes för en symbolisk peng. Även vid anskaffningen av material till byggnader m.m. var textreklamen dåförtiden mycket oblyg. I anslutning till museiprojektet börjar även planerna på en bok om Esbo skärgård ta form. Christian Blom har sedan början av 1980-talet aktivt satt sig in i Sommaröarnas historia och hans samling av dokument, bilder, kartor, bandade intervjuer m.m. är omfattande. En del har publicerats i Sommarösällskapets årsböcker, vars huvudredaktör han var i sju år. Christian berättade att från början av 1600-talet fram till 1825 var Stor- och Lill-Svinö gårdar jämte Moisö gård under Esbo gård men efter det ägdes de av fria bönder.

År 1910 inköptes gårdarna av Aktiebolaget Sommaröarna med Alfons Juselius i ledningen. Storstilade planer gjordes med parcellering och spårvägstrafik till Svinösund. Första världskriget, sprittiden, depressionen m.m. bromsade dock planerna tills Esbo stad förvärvade området på 1960-talet. Christian spelade även upp en intervju som han är 1980 gjort med Gurli Nyholm i den byggnad han nu föreläste i. Efter kontakt med Esbo stadsmuseum är nu tanken att det digra materialet skall utmynna i en eller flere böcker, som ges ut av museet.

Skärgårdsdagar i Esbo kunde genomföras så här vidlyftigt tacka vare understöd av Esbo stad, Svenska kulturfonden och Sparbanksstiftelsen i Esbo-Grankulla.

Föreningen gjorde en resa till ryska Karelen den 23 – 27 ´juli 2007 via Uleåborg, Suomussalmi och Kuhmo. Trettiotre förväntansfulla resenärer startade vid halvtiosnåret den 23.7 med Pendolinotåget mot Uleåborg, där vår chaufför Ari Törmänen väntade och förde oss till Hotell Kiannon Kuohut i Suomussalmi. En del beskådade statyn över Ilmari Kianto i hamnen.

Följande morgon styrde vi mot Raatteentie, där vi först besökte Vartiomuseo invid gränsen. Byggnaden var den enda av vaktbyggnaderna mot östgränsen som inte förstördes under kriget. Vi återvände till Porten vid Raate, där vi såg en mäktig video om striderna här under vinterkriget och hörde en presentation av museet, vardera på svenska. Invid kunde vi se att mäktigt monument över striderna.

Vi fortsatte mot Kuhmo. Efter en guidad rundåkning i Kuhmo, stannade vi vid kulturcentret Juminkeko, som presenterade den karelska kulturen och dess runosångare. Vi hörde att Zachris Topelius´ far var en av de första som upptecknade karelska runosånger men tyngdpunkten låg givetvis på Elias Lönnrot, som företog flere vandringar till de karelska runobyarna på andra sidan gränsen.

Konserten i Kuhmohuset var även en stor upplevelse i den fullsatta salen. Själva byggnaden låg vackert i omgivningen och speciellt var att man kunde kunde pausförtäringen förflytta sig utomhus i naturen helt intill aulan. Därefter fortsatte vi mot gränsen. Vi inkvarterade oss i två grupper i Peuranpolku och Wild Brown Bear. Dag 3 åkte vi över gränsen vid Vartius, där vår guide Oiva Liikanen steg på. Vi fortsatte mot Kostamus, där vår ryskkarelske guide Santeri Lesonen steg på. Santeri visade sig vara en mycket mångkunnig Karelenkännare. Vi fortsatte mot Jyskyjärvi med sina hängbroar, där vi provianterade. Vägen var en gropig sandväg i stil med vissa av våra landsvägar i Esbo på 1950-talet. Vid några broar steg vi för säkerhets skull ut och vandrade över medan Ari försiktigt körde bussen efter. Vid ett vackert brofäste höll vi en riklig pikniklunch.

Sedan var der dags att köra norrut mot ”stora landsvägen”, ett antal kilometer längs denna österut och därefter söderut ett tjugotal kilometer till den ryska älven Kemijoki. Mitt emot låg den nya byn Paanajärvi men vi åkte med båt direkt till det gamla Paanajrvi, som numera finns på UNESCOS lista över gamla byggnadsmiljöer. Vi blev bjudna på kaffe hos byns ”gummor”.  Anni Popova, en av gummorna,  tog emot oss i sitt hem och berättade om verksamheten i byns verkstäder. ”Gummorna” försöker föra vidare handarbets- och hantverkartraditionen genom att ordna kurser m.m., delvis med stöd från Finland. Då Annis telefon råkade ringa svarade hon med ”Mama”, vilket visade hennes ställning här. Vi kunde se den speciella karelska byggnadsstilen. Vi återvände och fortsatte längs den ”stora landsvägen” västerut till byn Uhtua, där vi övernattrade i Hotell Welt.

Följande morgon besåg vi Uhtua vid det vackra Keski-Kuittijärvi. Vi stannade vid det Lönnrotska trädet invid vilket det berättas att han antecknat många runosångares sånger. Vi besökte även den ortodoxa kyrkan som låg intill.

Vi åkte västerut och Santeri berättade om striderna här under kriget. Vi stannade vid ett ryskt minnesmärke, som låg uppe på Munakukkula nära sjön Eldankajärvi. En av våra resenärer, Christer Eklundh, berättade att hans bror låg här vid fronten och att orden till sången Eldankajärven jää hade skrivits här som ett lagarbete under flere kvällar. Christer sjöng tillsammans med den ryska guiden Santeri sången. Man kan säga att tiderna förändrats.

Vi passerade byn Vuonninen, som hade en brygga. Enligt Santeri fanns ett talesätt som sade att om inte Vuonninen är en hamnstad så är inte Volga en flod. En av höjdpunkterna under resan blev besöket i Venehjärvi by, Vi åkte dit längs en 12 km lång vacker ås, bevuxen av tallskog och omgiven på båda sidorna av sjöar. I Venehjärvi by bodde Santeri med sin familj. Frun Nina hade dukat upp till en riklig lunch. Vi besökte även kyrkan intill, där Santeri läste Fader vår på ryska, varefter våra resenärer läste den på svenska och sjöng Härlig är jorden. Santeri berättade att det årligen hålls en folkfest vid kyrkan, där karlarna sköter programmet efter utlottning av uppgifterna. Nån blir ”runosångare”, nån annan ”slaktare” o.s.v. Dessa får sedan medhjälpare så att alla karlar sysselsätts. Festen inleds kl. 12 med att ett offerlamm slaktas. I kyrktrappan fannas ett hål i vilket lammets blod får rinna. Köttet tillreds sedan och festen kan pågå ända till följande morgon.

Kring Venehjärvi har bildats nationalpark benämnd Kalevala. Avsikten är att även vissa finska områden skall ingå i denna nationalpark.

På vägen till Vuokkiniemi har svenska IKEA skaffat stora skogsområden för sin produktion. Vi stannade vid en begravningsplats i skogen invid vägen. Den har varit i användning fram till sextiolet, då Chrustjov var vid makten. Då var den karelska befolkningen tvungen att lämnna bl.a. Venehjärvi och fick återkomma först i början av 1990-talet, så även familjen Lesonen.

I Kostamus gavs tid för shopping m.m., varefter vi styrde mot gränsen och efter gränsformaliterna mot Kuhmo och Hotell Kalevala. Följande morgon gick färden till Uleåborg, där vi åt lunch i Ungdoms- och kulturcentret, som var vackert inrymt i en nyrenoverad gammal byggnad. Vi hade lite tid att njuta av gatulivet på gågatan Rottuaari och dert stora torget innan vi steg på Pendilnon mot Helsingfors och Esbo.

Föreningen besökte den 1 juli 2007 sommarteatern vid Tjusträsk i Sjundeå, där pjäsen Porkala, Porkkala stoj! visades. Pjäsen beskriver händelserna kring Porkalaparentesen sett ur vanliga människors perspektiv. Pjäsförfattaren Leena Lehtolainen hade placerat handlingen till Degerby, som var en självständig kommun före parentesen. Hon lät porkalaborna tala svenska medan ryssarna talade finska, ett intressant grepp, som dock fungerade.

De inledande scenerna var måhända onödigt korta för att beskriva de dramatiska händelserna hösten 1944 då Porkalaområdet på kort tid skulle utrymmas. Dock blev greppet fastare under spelets gång och slutet med flere välfungerande dansscener var mycket elegant. Den gedigna dekoren med vakttornet vid gränsen jämte rekvisitan med häst, kärra, traktor m.m. fungerade väl, vilket våra 24 deltagare kunde intyga. Vi chaufför var Rolf Lundström från bussbolaget R. Lundström, som hör till Porkalaparentesen rf, som står bakom detta teaterprojekt.