Esbo hembygdsförening höll sin vårstädning vid Lagstad hembygdsgård den 24 april. De cirka tjugo deltagarna putsade och krattade området kring hembygdsgården. Efter städningen bjöds de aktiva deltagarna på tilltugg och kaffe.

Vid en ceremoni i Lagstad hembygdsgård den 18 april 2007 överrlämnade Esbo hembygdsförening till Esbo stadsmuseum de ca 300 museiföremål, som föreningen samlat in och som varit deponerade i Glims gårdsmuseum. Föreningens ordförande Benita Åkerlund framhöll att man redan vid föreningens grundande 1916 insåg att nya tider var på kommande och att det därför var viktigt att insamla gamla bruksföremål. Benita nämnde speciellt den då endast 20 år gamla Anna Eriksson från Stens i Smedsby, som utsågs till föreningens museiintendent. Redan under det första året insamlades 110 föremål. En stor del av dem hade skänkts av Anna Eriksson (gift Morelius) och hennes anhöriga. Dessutom hade föremål erhållits av bl.a. Bemböle Ollas och Karvasbacka Ers.

I donationsavtalstexten sägs att ”Esbo stadsmuseum förbinder sig att vid katalogiseringen anteckna att dessa föremål har ägts och insamlats av Esbo hembygdsförening r.f. samt uppgifterna om de ursprungliga donatorerna som nämnts i bifogade listor. Det är viktigt att den värdefulla samlingens föremåls identitet registreras även på svenska och att desamma vårdas väl för framtiden.” Museichef Mariliina Perkko tackade på museets vägnar varmt för den värdefulla donationen och konstaterade att dessa föremål utgör hjärtat i samlingarna på Glims och lovade att museet på bästa sätt skall förvalta gåvan.

Bland föremålen finns i stugan på Glims flere stolar, bänkar och bord, ett hörnskåp, ett väggur med lod, en hemmagjord kaffekvarn och en kaffebrännare med vev, träfat, -tallrik och –skedar. På stallsvinden finns mångahanda verktyg såsom linrepa, linbråka, spinnrock och nystfot. De måhända värdefullaste objekten i samlingen är en läkarbok från 1579, en andaktsbok från 1713 och Kung Carl XII historia från 1758. En loftsbyggnad från 1789 på Stens skänktes av Anna Eriksson åt föreningen för det planerade hembygdsmuseet. Loftet flyttades på 1920-talet till Bell i Bemböle, där Bernhard Juslin fram till 1937 var föreningens museiintendent, innan Anna Morelius åter tog vid.

Då de egna museiplanerna på tomten Arvids förföll blev Glims hembygdsmuseum, som kommunen grundade 1958, den plats, där föreningens museiföremål deponerades. Nu nästan femtio år senare beslöt sålunda Esbo hembygdsförening att överföra dem i Stadsmuseets ägo. Som vi ser var Anna Morelius den som aktivast drev föreningens hembygdsmuseiplaner och insamlingen av föremål. Anna Morelius kallades till föreningens hedersmedlem år 1959.

Esbo hembygdsförening höll sitt årsmöte den 20 mars 2007 i Lagstad hembygdsgård, Gamla Lagstadsvägen 4 i Esbo centrum. Mötesförhandlingarna leddes rutinerat av Lasse Hoffman. Verksamhetsplanen för 2007 fastslogs. Till föreningens ordförande återvaldes Benita Åkerlund för år 2007. I styrelsen återvaldes Leif Söderholm, Aila Enlund och Solveig Forsberg. Till ny styrelsemedlem för ett år valdes Katinka Weurlander medan Kristina Määttänen och Henrik Moreliu hat ett år kvar. Till styrelsesuppleanter återvaldes Christa Nyman och Rolf Mattsson.

Till revisorer valdes CGR Kaj Kiljander och Ann-Mari Wessman och till revisorssuppleanter en icke namngiven person från Deloitte och Börje Österberg. Mötet omfattade  styrelsens förslag att de av föreningens föremål, som finns i Glims gårdsmuseum och i stadsmuseets lager, överlåtes till Esbo stadsmuseum.

Efter mötesförhandlingarna berättade fil.lic. Henry Rask om Ungdomsföreningarna och hembygdsarbetet i Esbo utgående från den historik han skrev till Esbobygdens ungdomsförbunds 100-årsjubileum.

Staffan Bruun och Håkan Hellberg var uppskattade gäster vid årets litterära afton den 14 mars i Lagstad hembygdsgård, som samlade drygt fyrtio åhörare. Staffan Bruun berättade humoristiskt om sin bakgeund och sina böcker. Efter en kort sejour på 1970-talet å¨radion flyttade han till Sverige och blev tidningsjournalist, ”ingen trodde då på vad som sades i radion”. Till Hbl kom han 1980.

År 1990 fick han erbjudandet att skriva en bok om Elisabeth Rehn, som utnämnts till den första kvinnliga försvarsministern i världen. Tid fick han tre månader. Resultatet blev boken Givakt! Fru minister.

Som journalist var han tvungen att strikt hålla sig till fakta och stränga tidtabeller. Därför tyckte han att det var omväxlande och stimulerande att skriva deckare. Hittills har åtta deckare utkommit med Burt Kobbat som huvudperson, den senaste Sibirisk cocktail. Dessutom har har tillsammans med Stefan Lundberg utgett några böcker med de bästa bitarna ur radioprogrammet Fritt fram.

Håkan Hellberg berättade om sin bok Doktor i Kavango. Han förde oss tillbaka till slutet av 1950-talet då han tillsammans med sin fru Marita, som är sjuksköterska, reste till dåvarande Sydvästafrika, nuvarande Namibia. Redan resan var ett tvåveckorsäventyr. Då flög man inte utan man åkte per båt via England till Kapstaden Sydafrika och därifrån med bil till Kavangofloden längs.knaggliga vägar.

Håkan Hellberg berättade med inlevelse om de stora kulturskillnader som mötte dem. Dock fick de god kontakt med lokalbefolkningen. Trots viss ”konkurrens” av lokala medicinmän och begränsade resurser kunde de ta hand om patienternas större och mindre blessyrer. Barbara Helsingius, ordförande i Esbo svenska kulturförening, överräckte årets”Pro Cultura Esbo”- utmärkelse till Unga Teaterns konstnärlige ledare Christian Lindroos. Pro Esbo Culturaplaketten är gjord av konstnären Irina Pått.Christian Lindroos fick priset för att han på ett förtjänstfullt sätt har utvecklat Unga Teatern till en ansedd teater för barn och ungdomar. Teatern ger föreställningar på både svenska och finska och fungerar därför också som en brobyggare mellan språkgrupperna.

Kulturutmärkelsen har tidigare getts åt Claes Andersson, Barbara Helsingius, Benita Åkerlund (1995), Harriet Lindroth (1996), Ingegärd (Iwe) Ekström (1997), Kjerstin Sikström (1998), Jarl Åkerlund (1999), Helli Taipale (2000), Bo Carpelan (2001), Vivi-Ann Sjögren (2002), Benny Törnroos (2003) och Åke Lindman (2004).

En pratkväll om Jorvasvägen, numera Västerleden eller stamväg 51, hölls den 21 februari 2007 i Lagstad hembygdsgård ned drygt 20 deltagare. Inledare var Christina Fagerström, som hela sitt liv bott nära denna väg.

Christina bodde i sin barndom på 1930-talet på Hagalund gård. Då färdades man till ”stan”, d.v.s. till Helsingfors per tåg via Alberga station eller med båt till Sandvikskajen. Den egna bryggan låg ungefär där Nestes torn nu finns. På vintern kunde man åka längs en isväg till Munksnäs.

I början av 1930-talet började man bygga Jorvasvägen. Stora mängder sand m.m. forslades till bankarna väster om Drumsö. Klaffbron till Drumsö blev färdig 1935 och Jorvasvägen blev klar 1937.

Trafiken var inte i början speciellt livlig för Christina berättade att barnen spelade fyramål på den nya vägen men stördes dock ibland av passserande fordon. Snabbt tilltog byggnationen. Hagalund gård styckades, Westrend och Gäddvik byggdes ut o.s.v. Inför de planerade olympiska spelen 1940 fanns stora planer. En tennishall uppfördes invid den nuvarande gångbron vid Westend. En golfbana planerades även. Men kriget kom emellan.

De sovjetiska trupperna, som marscherade längs Jorvasvägen till Porkalaområdet, kom på tal liksom busstrafiken, butikerna, speciellt Wohlmans vid Nokkalavägen och Borgmans butik vid Sommarövägen. Många synpunkter fanns även om Finno, Gräsa och Mattby gård. Namnet Jorvasvägen härrörde sig från det faktum att vägen i första skedet byggdes ända fram till Jorvas i Kyrkslätt. En första sträckning hade planerats norr om Esboviken via Finns i Köklax. Efter en skrivelse till myndigheterna beslöt man dra vägen över Esboviken vid Bastvik, där bron blev färdig 1937. I massmedia har funnits uppgifter om att denna Bastvik bro nu skall rivas, då man breddar invid liggande Stensvik bro.