För att stimulera undervisningen i vår närhistoria har Esbo hembygdsförening beslutat donera 100 finsk- och 30 svenskspråkga böcker om Porkalabornas evakuering till Esbo och hur de blev emottagna här. Avsikten är att skolorna i Esbo skall erhålla var sitt exemplar. I anslutning till 50-årsfirandet av att Finland återfick Porkalaområdet gav Esbo hembygdsförening i samarbete med Esbo stadsmuseum ut boken Vändpunkt – Porkala och Esbo 1944 – 1956. Den finskspråkiga versionen heter Käännekohta – Porkkala ja Espoo 1944 – 1956.

Boken bygger på ett åttiotal intervjuer och har sammanställts av Liisa Ropponen, Sten Björkman och Nina Hjelt, som även gjort översättningarna.

Föreningen gjorde en kulturresa till Tallinn den 30-31 januari 2007. Vi avnjöt en fräsch uppsättning av Johann Strauss´ operett Wienerblod på den nyligen stilfullt renoverade Estoniateatern. Trots svårigheterna att första texten kunde man till fullo njutå av den fina musiken, sången, danserna och dräkterna ävensom dekoren. Till den lyckade helheten bidrog även de stora och eleganta utskänkningsutrymmena. Man inser lätt varför Esroniateatern lockar en så stor publik även från Finland.

Före föreställningen avnjöt vi en trerätters måltid i Grillhaus Daube i Gamla stan. Vår eminente chaufför Roland Lundström lyckades baxa in bussen i den trånga gränden så att vi torrskodda kunde gå till restaurangen i det bköta föret. Följande dag besöktes konstmuseet KUMU. Vår kunniga svenskspråkiga guide Urmas inledde med att konstatera att KUMU till storleken kan jämföras med vårt WeeGee-museum med en storlek på ca 5000 kvm och total utställningyta på 20000 kvm.

Vi fick en koncentrerad översikt av den estniska målar- och skulptörkonsten från början av 1800-talet via den första självständighetstiden och sovjetperioden fram till dagens verk. Genom att Urmas så väl kände till förhållandena i Finland blev framställningen speciellt intressant. Han såg många likheter i kulturlivets utveckling i våra länder. T.ex. jämförde han tyskspråkiga Friedrich Kreutzwaldi som skrev Estlands nationalepos Kalevipoeg med svenskspråkiga Elias Lönnrot och hans Kalevala, vardera läkare för övrigt.

Urmas hade även ett personligt förslag till hur striden om ”bronssoldaten” framför Nationalbiblioteket i Tallinn kunde läsas utan att behöva flytta minnesmärket.

Föreningen höll en pratkväll om jultraditioner den 11 december 2006 i Lagstad hembygdsgård med ett femtontal intresserade. Benita Åkerlund inledde med att berätta om S:t Nikolaus, som var biskop i Mindre Asien på 300-talet. Han hade hjälpt en fattig familj i byn genom att fälla ned penninggåvor genom skorstenen. Efter sin död blev han helgonförklarad och blev barnens speciella skyddshelgon. Julbocken var sträng och ibland skrämmande för barnen. Småningom blev julgubben, julbocken och julgubben ett.

Julgranen föregicks av grankvistar, som lades på golvet och mindre granar, som hängdes i taket. Till julottan i Esbo kyrka kom man förr med häst och släde. Man kunde starta kl., 4 för att hinna till ottan, som började kl. 6. Efter kriget började man åka per buss. Småningen uppfördes flere kyrkor i Esbo. Speciell är ottan i Mataskär kapell med mycken sång och musik. Scouterna brukar bjuda på glögg och pepparkakor.

Även julmaten ledde till många synpunkter. Svinslakten med blodvispning m.m. hade givit starka minnen.

Esbo hembygdsförenings seminarium Kultur vid kustbanan hölls den 18 november 2006 i Lagstad hembygdsgård med drygt sextio åhörare. Föreningens ordförande Benita Åkerlund fungerade som ”konduktör” på det symboliska kulturtåget. Arja Salmi, ordförande i Albergasällskapet inledde med rubriken Kulturfolk i Alberga. Skulptören Ville Vallgren bodde som under sina sista 30 år i Alberga. Då hade han redan skapat sina största verk, bland dem Havis Amanda. I Alberga gjorde han mindre verk av den speciella albergaleran. Akseli Gallen-Kallela skapade här sitt Tarvaspää. Arja visste berätta att ordet tarva betyder älg och visade upp en tavla, som visar många kända gäster på Akseli Gallen-Kallelas 50-årskalas, målad av Antti Favén.

Arja Salmi nämnde även aktuella personer med anor från Alberga. Vår utrikesminister Erkki Tumiojas mor Vappu Vuolijoki (g. Tuomioja) föddes här, där hennes fötäldrar Hella och Sulo Vuolijoki bodde. Även vår statsminister Matti Vanhanen är född här. I Kilo bodde en tid målaren Håkan Brunberg, som mångsidigt presenterades av sin brorsdotter Christel Brunberg-Lindholm. Christel utgick från den 100-årsutställning, som år 2005 hölls i Bromarf. Håkan Brunberg målade porträtt, byggnader och verk med religiösa motiv. Dock är han mest känd som naivist med detaljrika tavlor, där ofta katter avbildades. Som avslutning fick vi se en film om Håkan Brunbergs liv som konstnär.

Clara Palmgren lyfte fram några skulptörer som bott i Grankulla. Den kändaste är måhända Felix Nylund, som gjort Tre smeder i Helsingfors. Felix Nylund studerade i Åbo och Köpenhamn innan han flyttade till Grankulla, där han hade sin ateljé. En samtida konstnär var Yrjö Liipola, som flyttade till Ungern i början av 1900-talet och återvände först på 1930-talet. Han skapade många monumentala verk, speciellt hjältemonument över de stupade i vinter- och fortsättningskriget. Han har även gjort mindre sklupturer såsom den över J.J. Wecksell i Åbo och Dianastatyn vid Skillnaden i Helsingfors. Alpo Sailo är den mest finsknationella av dessa tre skulptörer och har gjort flere skulpturer över runosångare, bland dem Larin Paraske, som finns nära Finlandiahuset.

Gertie Dickman berättade om den skulptur vid Domsby station, som till kulkturstadsåret 2000 skapades av professor Armas Hutri, varefter Benita Åkerlund nämnde om några konstnärer i närheten av Esbo station och främst bland dem dragspelsvituosen Maria Kalaniemi. Vi fick även lyssna till Marias tolkning av Evert Taubes ”Så skimrande var aldrig havet”. Urban Fellman avslutade med Köklax och där speciellt Finns folkhögskola, som 1891 inledde sin verksamhet på Esbo gårds marker på Finnsbacken där Köklax gästgiveri fanns. Urban nämnde flere framstående rektorer, främst av dem Arvid Mörne. Många av rektorerna i början verkade under en rätt kort tid. Sedan kom Erik Nylund, som var rektor 1921-51 Även Sten Holmberg verkade länge och skapade kontakter till ungdomsrörelsen, vilket gav en god grund till reformen på 1970-talet då Olav Storgård och sedan Margaretha Pietikäinen tog vid. Den kändaste eleven på Finns är K.A. Fagerholm, som sedermera blev statsminister och mångårig talman.

Hösttalko hölls den 25 oktober 2006 vid Lagstad hembygdsgård. Slyn togs bort i branten mot Esbo å. Dessutom städades lagerutrymmet i hembygdsgårdens övre våning. En tiotal medlemmar deltog och avnjöt en god soppa efter fullgjort värv.