Esbo hembygdsförening firade sina nittio år den 5 mars 2006 i Lagstad hembygdsgård med ett åttiotal medlemmar och inbjudna närvarande. Inledningsvis framförde

Dragspelsvirtuosen Maria Kalaniemi inledde med ett speciellt arrangemang av Evert Taubes Så skimrande var aldrig havet. I sitt välkomsttal framhöll föreningens ordförande Benita Åkerlund speciellt insatsen av de hembygdsaktivister som under de oroliga tiderna 1916 beslöt grunda föreningen. Esbo stads hälsning framfördes av stadsfullmäktiges ordförande Eero Akaan-Penttilä som framhöll föreningens nära samarbete med Esbo stad och speciellt Esbo stadsmuseum. Han betonade även hembygdens ävensom modersmålets betydelse för invånarnas identitet.

Ordföranden Eero Akaan-Penttilä framför Esbo stads hälsning Festtalet hölls av fil.dr Mikael Korhonen, som på ett intressant och humoristiskt sätt framhöll vikten av insamlandet och arkiveringen av gamla seder och bruk. Han nämnde att redan medlemmen i föreningens första styrelse, artisten Per Åke Laurén, hade intervjuat gamla esbobor om förhållandena i Esbo under hungersnöden på 1850- och 1860-talen.

Tenoren Markus Nykänen inledde med Hymn till Nyland med text av Arvid Mörne och musik av Uno Moring, en sång som år 1936 framförts vid en stor midsommarfest som föreningen ordnade i Träskända park. Markus ackompanjerades av Maria Kalaniemi på dragspel. Föreningens nya bordsstandar överräcktes till Per-Olof Morelius, Stig Holmqvist, Kurt Marander, Tage Strandström, Kristina Määttänen och Benita Åkerlund medan Solveig Forsberg, Kristina Määttänen och Leif Söderholm erhöll Finlands svenska hembygdsförbunds förtjänsttecken i silver. Föreningens ordförande Benita Åkerlund tilldelades Finlands svenska hembygdsförbunds förtjänstplakett.

Sedan var det dags att se framåt och på återväxten. Barn ur Lagstads skolas teaterklubb  framförde frejdigt några dramatisesade Bembölesagor under ledning av Nena Stenius. Programmet avslutades med Modersmålets sång varefter följde kaffe och tårta. Deltagarna erhöll även var sitt exemplar av föreningens nyutkomna historik Esbo hembygdsförening 1916 – 2006, sammanställd av Leif Söderholm.

Kalevaladagen den 28 februari firades på svenska i Lagstad hembygdsgård. På dagen bjöd Esbo hembygdsförening in Lagstads skola, 80 elever och Bemböle skola, 45 elever. Eleverna lyssnade fascinerade till Neppe Petterssons livfulla berättelse om Sampoprovet ur Elias Lönnrots nationalepos Kalevala. På kvällen var det de vuxnas tur. De var lika imponerade av Neppes förmåga att framställa Väinämöinens, Joukahainens och Lemminkäinens m.fl. äventyr.

Suvi Gräsbeck uppträdde med kantelemusik, folkvisor men även verk av Jean Sibelius och Oskari Merikanto. Publiken var överens om att detta var ett lyckat sätt att fira Kalevadagen. Kanske flere följer Neppes uppmaning att skaffa sig en bok om Kalevala.

Femtio år har förflutit sedan Porkalaområdet återbördades till Finland. Ett minnesmärke har rests för att minna om denna historiska tilldragelse invid Bastvik bro vid Esboviken. Vid avtäckningen av monumentet den 26 januari 2006 hade samlats flere hundra intresserade av vilka en stor del var forna evakuerade.

Monumentet har planerats av konstnär Ulla-Kirsti Junttila i samarbete med arkitekt Timo Urala. Det har uppförts av Esbo stad på initiativ av föreningen Kivenlahti-Stensvik. Stadsdirektör Marketta Kokkonen framhöll hur stor glädjen över återbördandet av Porkalaområdet var men oclså hur mycket arbete återuppbyggande krävde.

Statsmaktens hälsning framfördes av statsminister Matti Vanhanen, som poängterade hur Finlands oberonde stärktes då Porkalaområdet återficks. Den nykomponerade Porkalavalsen framfördes av en sånggrupp ackompanjerad på dragspel av kompositören Ilkka Aaltonen, som också skrivit en pjäs med anknytning till Parentesen. Pjäsen uppförs i sommar på Teatteri Hyökyvuori i Stensvik.

Den värdiga och föredömligt tvåspråkiga ceremonin avslutades med Vår Gud är oss en väldig borg framförd av några musiker ur Tapiola sinfonietta.

En Pratkväll om Morby sjukhus hölls på Lagstad hembygdsgård den 18 januari 2006. Erik Bergman, vars far arbetade som vaktmästare på sjukhuset, berättade om hur det var att bo där och om arbetsrutinerna då. Han illustrerade framförandet med ett stort antal gamla fotografier. Faderns arbete hade varit mycket mångsidigt. Förutom att sköta snöskottning och reparera olika apparater samt andra rutiner, hörde till gårdskarlens uppgift att tillsammans med en sköterska bära liken över landsvägen till bårhuset.

En julsed dåförtiden var att ha en julgran i varje rum. Dessa granar hämtades från Kirsti gårds skogar. På vintern hämtades is från Kyrkträsket och lades i en stor grop och täcktes med sågspån så, att isen kunde användas till sena sommaren. Han mindes flere av sjuksköterskorna av vilka några var närvarande.

Diskussionen blev livlig, då även många forna patienter berättade om sina sjukhusvistelser här. En hade legat på epidemiavdelningen i två månader för difteri strax efter kriget. En annan hade blivit opererad av dr P-E Heikel, som var känd som en verkligt skicklig kirurg. Familjen Bergman bodde i en rymlig lokal i vindsvåningen. En nackdel var dock att pappan i praktiken dejourerade dygnet runt.