Esbo hembygdsförening gjorde en resa den 7 februari 2009 till musikalen Jazztyttö på Kotkan kaupunginteatteri och havscentret Vellamo med sitt sjöfartsmuseum i Kotka. Vi åt lunch i restaurang Keisarinsatama i Kotka. Restarangen låg i en byggnad som i tiden fungerade som bryggeri. Restasurangen har låtit göra en nyproduktion av bryggeriets huvudprodukt UKKO-ölet, som kunde avnjutas till maten.

Musikalen Jazztyttö var mycket välgjord med fina skådisar, rivig jazzmusik, välgjord dekor och en väluppbyggd handling om förbudslagens sista år och vapensmuggling till Lappomännen. Havscentret Vellamo med sitt Sjöfartsmuseum var en upplevelse redan p.g.a. sin arlitektur. Femtion nöjda deltagare kunde intyga.

Manuset till musikalen Jazztyttö har skrivits av Ismo Sajakorpi, som även regisserat. För musikarrangemang står kapellmästaren Antti Hyvärinen. Koreografin är gjord av Laura Huhtamaa, dräkterna av Reijo Paukku och dekororen av Lucie Kuropatová. I huvudrollerna ser vi Pia Lunkka/ Kati Solehmainen, Anneli Saaristo/ Marja Porkka och Tero Harjunniemi.

Kotka den varma sommaren 1931: depression, arbetslöshet, jazz och olaglig sprit… Från Amerika anländer en båt till hamnen och med den en ung man, vars pass visar att han heter Mikael Salminen. I staden försöker spritkungen Herman Aminoff med sina bulvaner tvinga ägaren till hotell-restaurangen Kotkanhovi Rosita Lunden att sälja sitt företag. Amerika-finländaren Mikael Salminen erbjuder sig att hjälpa Rosita. I amerikansk stil med jazzorkester och sångsolist skulle han säkert locka fulla salonger. Mikael får dock undre världen emot sig. Från Tyskland är ett fartyg på väg med en vapenlast, som man försöker smuggla i land för en kupp, som Lapporörelsen planerar. Också polismästaren Kyösti Ala-Talo blandas in i bedrägerihärvan då han tyr sig till spritkungens snabbgående båtar för att flytta vapnen. Polismästarens dotter Iiris åsamkar sin far ytterligare bekymmer då hon berättar att hon avbryter sina studier i universitetet och övergår till teaterbranschen.

Esbo hembygdsförening besök till operan Vapauden vanki på Nationaloperan lördagen den 17 januari samlade trettio deltagare.. Operan Vapauden vanki handlade om vår krigstida president Risto Ryti, som gestaltas av Jorma Hynninen medan dansösen Tiina Lindfors gjorde Gerdas roll. Jorma Hynninen, som firar 40-årsjubileum som konstnär gjorde en stark prestation. Tiina Lindfors framställde mycket skickligt krigshotet 1939 och balansgången mellan stormaskterna under mellankrigstiden.

Musiken är gjord av Ilkka Kuusisto medan librettot är skrivet av Markus Nummi. För den musikaliska ledaingen stod Kristian Attila, regin Kalle Holmberg, dekoren Markku Piri, koreografin Tiina Lindfors och produktionen Risto Hirvonen.
Suomalaisen Kamarioopperans solistensemble medverkade.

Esbo hembygdsförening höll en musikkväll med julglögg den 29 december 2008 i Lagstad hembygdsgård med ett fyrtiotal deltagare. Här hade jubileumsåret Esbo 550 inletts på nyårsaftonen ett år tidigare med stora festligheter och fyrverkeri. Föreningen hade aktivt deltagit med flere evenemang under året. Föreningens ordförande Benita Åkerlund berättade om föreningens jubileumsaktiviteter. I mars utgavs boken Mor Annas väg – Anna-muorin tie, i juli arrangerades Skärgårdsdagar i Esbo, i augusti presenterades Berättelser i och om Esbo, i september hölls en guidad vandring längs stadsstigen i Esbo centrum och i november hölls seminariet Ångbåtar, villor och sägner i Esbo skärgård. Dessutom deltog föreningen med aktiviteter i det svenskspråkiga huvudevenemanget Kulturen vid ån i juni.

Föreningens medlem Maria Kalaniemi sjöng med och utan dragspel bl.a. Magdalensången från Gröndal i Esbo och Taubes Så skimrande var aldrig havet jämte enligt Maria ”världens bästa polka” Ellin polkka tillsammans med Tapsa Lehtonen på piano. En tillställning som under året väckte förundran p.g.a. den bristande tvåspråkigheten var invigningen av den nya Kannbron över Esbo å. Christian Blomberg hade skrivit en bitande text Skillingtryck om Kannbron Anno 2008, som han framförde till melodin ”På lingomröda tuvor och på ..” beledsagad av Maria på dragspel. Christian hade även sammanställt en gedigen fotoutställning om Kannbrons olika byggnadsskeden.

Skillingtryck om Kannbron
Anno 2008
Text: Christian

Den första svensken kom till Esbo i vikingatid,
Då furuskogen susade och allt var fröjd och frid.
Gudarna var med dom, Tor han åkte i sin vagn,
Som drogs av bockar tre, så himlavalvet blixtrade.
Bakom honom åkte kärleksgudinnan Freja i sin vagn,
som drogs utav markattor – jämnt kivande med varann.
Ingenting nytt – fast tiden flytt, tre ”Uppenbarelser”
upphängda i en trädgren i vår Kyrko-bro-park! Nät Esbo häromdagen fira femhundrafemti´ är,
Ett minnesmärke restes då och se nu där det står.
Den gamla, riktigt gamla Kannbron på talko byggd av trä
och likaså den av cement, ja den strök också mä´,
då när ”Tarvovägen byggdes sjönk vattennivån i ån,
och vi som stod och meta´, ja vi stod ju där som fån,
när Kyrkträsket försvann, allt ut i Esboviken rann.
En spricka uti kyrkväggen, det såg nog en och ann´!

Nåväl nu ska´ vår fina Kannbro invigas – utan sprit!
Bron den står i all sin prakt, väl byggd av finsk granit!
Två blå-vita band man redan tvärs över bron spänt opp
och femhundrafemtiårs-fanan slår ut i stångens topp.
Blåsorkestern uti tältet samlar folket se´n till bron.
De flesta – äldre esbobor – på södra sidan ån!
och på andra sidan stod ju blott, de inbjudna gästerna,
när tekniska verket önskade oss alla välkomna! Musik och tal och manskörssång uti vår ådal ljöd,
tills Esbo stadsdirektör steg fram, i dräkt så röd!!
Hon sa´, vi står på var sin strand, bron oss förena kan,
och bron den gör att vi nu kan ta´ varann i han´!
Så stig fram nu alla gäster, fram till vårt blå-vita band,
för nu skall bron öppnas – av de med inbjudan i hand!
Där stod biskop – stadsråd – kyrkans och stadens tjänare,
men varför inte – Esbos svenska kyrkoherde??

Han stod på andra sidan ån, bland sina församlingsbor,
Har ingen inbjudan fått – det är knappt vi honom tror!
Feststämningen försvann, vi förstummade där stod!
I denna tankesmedja batalj han fick ”Esbo-medalj”!
Sedan åker vår stadsdirektör i åkkärra över bron,
till sällskap har hon Esbo biskop plus väpnare till häst.
De vill nu för oss visa huru ”bron oss förena kan”.
Våran kyrkoherde redan visat oss, ”vad som var bäst”!! Melodi: ”På lingonröda tuvor och på…”

Musikinstitutet Kungsvägens traditionella julkonsert med luciaspel hölls den 20 december 2008 i Esbo domkyrka. Samma kväll hölls Serenakörens julkonsert. Mellan konserterna ordnades kaffeservering i Församlingsgården av Esbo hembygdsförening och Esbo Arbis svenska kamratförening. Blåsorkestern KingsRoad uppträdde.

Seminariet Ångbåtar, villor och sägner i Esbo skärgård samlade 120 intresserade till Lagstad hembygdsgård den 15 november 2008. Jukka Langén hälsade publiken välkommen med dragspelsmusik.

Christian Blom har ett trettiotal år forskat i Sommaröarnas historia. Han förundrade sig över hur kusten i Esbo rätt väl har skonats trots tidvis mycket vidlyftiga byggnadsplaner. Bosättningen här levde rätt fritt under 1500-talet fram till slutet av1600-talet, då de hamnade under Esbo gård. Efter år 1825 inlöste de sina lägenheter. Småningom köpte helsingforsare sommarställen i skärgården. I början av 1900-talet inköpte Alfons Juselius stora områden och bildade 1909 Aktiebolaget Sommaröarna. Han lät parcellera en del av området, dock lämnande strandremsorna fria.

Efter andra världskriget kom nya vindar. Planer om jordvallar mellan Moisö, Pentala och Sököudd skulle ge en insjö för varttenförsörjningen i H:frsområdet, en hamn skulle byggas vid Esboviken och Ramsö-Bergö skulle kraftigt bebyggas. Alla dessa storstilade planer förföll dock, det sistnämnda förslaget då staden utnyttjade sin förköpsrätt. Erik Appel redogjorde för ångbåtstrafiken ”då tiden stod stilla och båtarna gick”. Till en början var varutransporterna det viktiga men då sommarvillabebyggelsen växte i slutet av 1800-talet tilltog även persontrafiken. Man använde både hjulångare såsom Fänrik Stål och propellerdrivna ångbåtar såsom Lotta Svärd .

Den fråmsta redaren var Frans Oskar Åkerman. Hans flaggskepp var s/s Helsingfors skärgård, som numera trafikerar från Borgå under namnet m/s J.L. Runeberg. Björn-Erik Björnström berättade om atomfysikern Bruno Pontecorvo, som år 1950 via Stockholm och Helsingfors flydde till Sovjetunionen, troligtvis via Porkalaområdet. Lars Aschan hade på sin tomt på Sököudd hittat bl.a. engelska tobaksaskar. Man antar att en sovjetisk båt i nattens mörker avhämtat Pontecorvo från Sököudd och fört över honom till Medvastö.

Sami Suviranta från Esbo stads namnbyrå redogjorde för namnen på öar och skär medan Dan Lindholm, numera museidirektör i Ekenäs, berättade om spritsmugglingen i skärgården. Sten Björkman framförde Esbo stadsmuseums planer för Pentala skärgårdsmuseum. I huvudbyggnaden ”Gurlis villa”, Fiskarstugan och Strandbodan visas permanenta utställningar medan Villa Rosengård reserveras för tillfälliga utställningar. Under de närmaste åren fortsätts renoveringen av byggnaderna, bryggorna sätts i skick, skogen gallras planteringarna återställs med sikte på att museet öppnas år 2013.

Avslutningsvis berättade Benita Åkerlund om de estniska pojkarna, Ernapojkarna, som utbildades på Staffans och om hur Porkalaparentesen med gräsen i Esboviken berörde ortsbefolkningen.