Musikafton med glögg

Esbo hembygdsförening höll en musikkväll med julglögg den 29 december 2008 i Lagstad hembygdsgård med ett fyrtiotal deltagare. Här hade jubileumsåret Esbo 550 inletts på nyårsaftonen ett år tidigare med stora festligheter och fyrverkeri. Föreningen hade aktivt deltagit med flere evenemang under året. Föreningens ordförande Benita Åkerlund berättade om föreningens jubileumsaktiviteter. I mars utgavs boken Mor Annas väg – Anna-muorin tie, i juli arrangerades Skärgårdsdagar i Esbo, i augusti presenterades Berättelser i och om Esbo, i september hölls en guidad vandring längs stadsstigen i Esbo centrum och i november hölls seminariet Ångbåtar, villor och sägner i Esbo skärgård. Dessutom deltog föreningen med aktiviteter i det svenskspråkiga huvudevenemanget Kulturen vid ån i juni.

Föreningens medlem Maria Kalaniemi sjöng med och utan dragspel bl.a. Magdalensången från Gröndal i Esbo och Taubes Så skimrande var aldrig havet jämte enligt Maria ”världens bästa polka” Ellin polkka tillsammans med Tapsa Lehtonen på piano. En tillställning som under året väckte förundran p.g.a. den bristande tvåspråkigheten var invigningen av den nya Kannbron över Esbo å. Christian Blomberg hade skrivit en bitande text Skillingtryck om Kannbron Anno 2008, som han framförde till melodin ”På lingomröda tuvor och på ..” beledsagad av Maria på dragspel. Christian hade även sammanställt en gedigen fotoutställning om Kannbrons olika byggnadsskeden.

Skillingtryck om Kannbron
Anno 2008
Text: Christian

Den första svensken kom till Esbo i vikingatid,
Då furuskogen susade och allt var fröjd och frid.
Gudarna var med dom, Tor han åkte i sin vagn,
Som drogs av bockar tre, så himlavalvet blixtrade.
Bakom honom åkte kärleksgudinnan Freja i sin vagn,
som drogs utav markattor – jämnt kivande med varann.
Ingenting nytt – fast tiden flytt, tre ”Uppenbarelser”
upphängda i en trädgren i vår Kyrko-bro-park! Nät Esbo häromdagen fira femhundrafemti´ är,
Ett minnesmärke restes då och se nu där det står.
Den gamla, riktigt gamla Kannbron på talko byggd av trä
och likaså den av cement, ja den strök också mä´,
då när ”Tarvovägen byggdes sjönk vattennivån i ån,
och vi som stod och meta´, ja vi stod ju där som fån,
när Kyrkträsket försvann, allt ut i Esboviken rann.
En spricka uti kyrkväggen, det såg nog en och ann´!

Nåväl nu ska´ vår fina Kannbro invigas – utan sprit!
Bron den står i all sin prakt, väl byggd av finsk granit!
Två blå-vita band man redan tvärs över bron spänt opp
och femhundrafemtiårs-fanan slår ut i stångens topp.
Blåsorkestern uti tältet samlar folket se´n till bron.
De flesta – äldre esbobor – på södra sidan ån!
och på andra sidan stod ju blott, de inbjudna gästerna,
när tekniska verket önskade oss alla välkomna! Musik och tal och manskörssång uti vår ådal ljöd,
tills Esbo stadsdirektör steg fram, i dräkt så röd!!
Hon sa´, vi står på var sin strand, bron oss förena kan,
och bron den gör att vi nu kan ta´ varann i han´!
Så stig fram nu alla gäster, fram till vårt blå-vita band,
för nu skall bron öppnas – av de med inbjudan i hand!
Där stod biskop – stadsråd – kyrkans och stadens tjänare,
men varför inte – Esbos svenska kyrkoherde??

Han stod på andra sidan ån, bland sina församlingsbor,
Har ingen inbjudan fått – det är knappt vi honom tror!
Feststämningen försvann, vi förstummade där stod!
I denna tankesmedja batalj han fick ”Esbo-medalj”!
Sedan åker vår stadsdirektör i åkkärra över bron,
till sällskap har hon Esbo biskop plus väpnare till häst.
De vill nu för oss visa huru ”bron oss förena kan”.
Våran kyrkoherde redan visat oss, ”vad som var bäst”!! Melodi: ”På lingonröda tuvor och på…”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.