Christian Blomberg fick motta årets Pro Cultura Esbo-plakett vid den litterära aftonen som Esbo hembygdsförening arrangerade den 10 mars 2011 i Lagstad hembygdsgård med ca 50 åhörare.

Christian kom till Esbo 1939 och engagerade sig snabbt i föreningslivet. Inom ungdomsföreningsrörelsen blev det folkdans m.m. Christian uppträdde ofta med sång, ofta till egna texter, och blev en mycket anlitad allsångsledare. I honom fann Esbo idrottsförening en kunnig och pålitlig funktionär. Ordförande för Esbo kyrkobys pensionärer var han under många år och hade därmed ansvarsfulla ledaruppdrag under evenemanget Kulturen vid ån. Hembygdsarbetet har även intresserat Christian, som aktivt fotograferat området kring kyrkan med omgivning. Han har även forskat i prästgårdsbackens historia speciellt dess byggnader, vilket ledde till ett storligen uppskattat föredrag under senaste höstseminarium Vårt gamla Esbo – Esbo centrum-Bemböle. Pro Cultura Esbopriset för år 2011 överräcktes av föreningens ordförande Benita Åkerlund, som konstaterade att Christian Blomberg är väl värd denna utmärkelse.

En temakväll om Morby hölls i Lagstad hembygdsgård den 18 januari 2011, som en komplettering till höstseminariet Vårt gamla Esbo – Esbo centrum-Bemböle. Drygt femtio åhörare mötte upp. Esbo hembygdsförenings ordförande Benita Åkerlund inledde med att läsa upp ett brev, som Märta Heikinheimo f. Weckström skickat. Märtas farfar Alfons Weckström, äldsta sonen på Suna, lät bygga Breidablick på nuvarande Kannbrobacken. Efter det huset brunnit byggdes på stenfoten Esbo kommunalkansli, där senare Musikinstitutet Kungsvägen verkade. Märtas far Balder Weckström hade i sitt hus i närheten Esbo hembageri, allmänt kallat Bageriet Balder.

Christian Blomberg berättade om Prästgårdsbacken med bl.a. Skärhuset, där man obducerade de avlidna förr, Christian glömde inte kattugglorna, som förekommer i de höga granarna. Han lyckades få herrarna i publiken att hoa medan damerna kvivittade i falsett i stort enligt ett ljudband med kattuggleläten, som han sedan spelade upp. Gunvor Blomberg tog upp sjukvården i Esbo centrum under gångna tider och speciellt Solbackens sjukstuga, som fanns på nuvarande Morbykullen. Byggnaden står fortfarande kvar. I slutet av 1800-talet började välgörenhetsföreningar samla pengar för sjukstugan, vilket pågick i 23 år, men 1916 kunde sjukstugan invigas. Man anställde även en sjuksköterska. Redan 1920 upphörde dock verksamheten.

Gustav Segercrantz tog upp Skyddskårshuset, som fanns invid Esbo järnvägsstation. Efter krigslutet 1944 överläts huset åt Esbo Marthaförening, som sålde det 1949 åt Lindholms såg. Gustav tog även upp Esbo frivilliga brandkår, vars depå låg norr om Esbo å, där Församlingsgården senare uppfördes. De srora eldsvådorna på Breidablick, Erikssons butik och Lindholms såg väckte starka minnen. Doms var slutligen Christa Nymans tema. Thyra och Gunnar Colerus hade haft ett pensionat på Rastböle gård, men efter Gunnars död köpte änkan Thyra hemmanet Doms i Esbo centrum. Huvudbyggnaden på 500 kvm delades upp i flere lägenheter, som hyrdes ut. På den stora tomten fanns massvis med vinbärsbuskar och olika fruktträd. Efter Thyras död 1956 fortsatte sterbhuset med uthyrningen fram till 1969, då Doms såldes till Esbo stad.

Esbo hembygdsförening avslutade ett givande verksamhetsår med julglögg för sina medlemmar och samarbetspartners i Lagstad hembygdsgård den 9 december 2010. Ett åttiotal hade hörsammat inbjudan. Tillställningen blev extra festlig då föreningens ordförande Benita Åkerlund den 26 november 2010 hade förlänats hembygdsråds titel och värdighet av republikens president. Gratulationerna var många och hjärtliga.

Esbo hembygdsförening ordnade sitt traditionella höstseminarium den 13 november 2010 i Lagstad hembygdsgård, med temar Vårt gamla Esbo – Esbo centrum-Bemböle. Seminariet väckte stort intresse och samlade 118 deltagare. Föreningens ordförande Benita Åkerlund hälsade föreläsarna och publiken välkommen, varefter Ulf Johansson berättade om Bemböle by utgående från sin bok Sagan om Bemböle. Skådespelerskan Nina Hukkinen vävde in många festliga Bembölehistorier i sitt framförande.

Från u-landsjordbruk till industriell revolution – Lantbrukets strukturella utveckling i Södrik by från medeltid till nutid hade Henry Rask som rubrik. Vi fick höra hur kolonisationen inleddes på 1200-talet västerifrån, om tegskiften och hur storskiftet som i Södrik by genomfördes 1772-74 ledde till utflyttning av vissa gårdar. Gustav Segercrantz berättade om Kannbrobacken utgående från några gamla fotografier, vilket ledde till många frågor och livlig diskussion.

Efter lunchen fick vi höra om Lövkulla gård från Johan Anberg till Mårten Weurlander av Katinka Weurlander, som konstaterade att gården varit i släktens ägo under tolv generationer, vilket firades med ett 333-årsjubileum i somras. Hälsokällan vid Esbo å var Tryggve Gestrins tema. Hälsokällan anlitades flitigt av officerare vid Sveaborgsbygget i medlet och slutet av 1700-talet. Här uppfördes även ett lasarett.

Vad vet ni om Prästgårdsbacken? frågade Christian Blomberg, som sedan 1939 bott invid. Insiktsfullt berättade han att prästgårdens huvudbyggnad under åren uppförts på flere platser väster om kyrkan. Vi hörde även om de övriga förr så viktiga övriga byggnadernå, såsom rior, stall, visthus m.fl. Som avslutning fick vi höra om Kirsti hemman av Christer Segersven, som tidigare ägt gården. I Kirsti finns Segersvensstigen som minner om släktens insats.

I gårdsbyggnaden visades Pro Esbo ås jubileumsutställning jämte några gamla foton från Esbo centrum-Bemböle.

En Nils Ferlinkväll ordnades under Svenska veckan av Esbo hembygdsförening torsdagen den 4 november 2010 i Lagstad hembygdsgård.

Nils Ferlin presenterades i dikt och ton av Bertel Waenerberg, som kåserade och sjöng ackompanjerad av Göran Lundberg på piano. Bertil kallade det en utflykt i Ferlins diktning till tonerna av Lillebror Söderlund. Bertel berättade att Nils Ferlin är den mest lästa diktaren i Sverige. Hans dikter har sålts i över 300 000 exemplar. Flere av dem har tonsatts av Lillebror Söderlund. Vi fick höra bl.a. När skönheten kom till byn, Får jag lämna några blommor och En valsmelodi innehållande Ferlins måhända kändaste strof ”jag är ganska mager om bena, tillika om armar och hals”.

Efter pausen sjöngs några allsånger och kvällen avsluades med Modersmålets sång. Ferlinaftonen väckte stort intresse och samlade ett sextiotal åhörare.