En temakväll om Suna hemman vid nuvarande Kannbrobacken hölls den 18 januari i Lagstad hembygdsgård. Märta Heikinheimo, f. Weckström berättade på ett fängslande sätt om gåtrdens historia.
Gården Sunas bomärke från år 1759

Gården kom i släktens ägo år 1662.  Märtas farfar Alfons Weckström var äldsta son i en barnaskara på sjutton.  Vid sidan av jordbruksarbetet bedrev han gästgiveriverksamhet i Breidablick, som låg på Kannbrobacken.  Breidablick såldes 1930 till kommunen men brann kort därefter. Kommunen beslöt  uppföra ett nytt kommunalhus på grunden.

Alfons yngste son Balder grundade Esbo hembageri med butik och konditori. På 1960-talet inledde köpingen planeringen i kyrkobyn och man såg sig tvungen att sälja Suna till köpingen. Ett tungt beslut då stället varit släktens ägo i tre hundra år.

Esbo hembygdsförening gjorde en resa den 22-23 november 2011 till Åbo, Europas kulturhivudstad 2011. Vi besökte det nya konstcentret Logomo, där vi uppleve en välgjord förevisning Elden är lös! om Åbo brand 1827 ävensom utställningen Only a Game? om fotbollens historia.

Efter lunchen restaurang Enkeli och inckeckningen i hotell Hamburger börs återvände vi till Logomo för urpremiären av operan Erik XIV. Den storligen uppskattade föreställningen återgavs fint på två videoskärmar, vilket ytterligare förstärkte de dramatiska intrycken.

Följande dag guidades vi av Eva Nordström under en rundtur i Åbo med besök i Åbo domkyrka och Aboa Vetus&Ars Nova, museet, som visade de medeltida fynd man gjort vid utgrävningar på 1990-talet. Efter lunch i Panimoravintola Koulu besåg vi Carl Larssonutställningen i Konstmuseet.

I resan deltog 48 medlemmar.

Den 18 november såg föreningen Svenska teaterns pjäs Aurora Karamzin – De bäst anpassade på Alexandersteatern. Nio medlemmar deltog. Aurora Karamzin blev hovfröken i St. Petersburg och gifte sig med den rika gruvägaren Paul Demidoff men fick upp ögonen för den enorma misär som rådde omkring henne. Pjäsen var fartfylld och tankväckande.

Trettio föreningsmedlemmar njöt av konserten ”Jazz meets the Philharmonics” den 15 november 2011 i det nya musikhuset i Helsingfors. Tillsammans med Helsingfors stadsorkester uppträdde Jukka Perko, saxofon, Teemu Viinikainen, gitarr Ville Herrala, bas och Teppo Mäkynen, trummor.

På programmet stod flera gamla finska örhängen såsom Under strandbjörken (Rantakoivun alla), Jag vill anförtro min hemlighet åt dig (Sulle salaisuuden kertoa mä voisin och Sagolandet (Satumaa) med Sommarnattens vals (Kesäillan valssi) som höjdpunkt. Arrangemangen av Marzi Nyman och Mikko Hassinen var mycket välgjotda.

Seminariet Esbovikens många ansikten i krig och fred samlade drygt 100 åhörare den 12 november till Lagstad hembygdsgård. Liisa Ropponen från stadsmuseet inledde om Stensviks tegelbruk, som verkade från 1860-talet fram till andra världskriget. Som störst var årsproduktionen 2,9 miljoner tegel. Bl.a. i Uspenskijkatedralen och flera hus vid Mechelingatan har dessa tegel använts.

Kurt Blomqvist visade intressanta bilder tagna år 1964 från Stensviks gård, Kaffe-Kajsa (tidigare folkskolan) och tegelbruket. Arkitekt Mikko Bonsdorff berättade om Bastvik gård och dess omfattande renovering. Vi fick också höra om det kejserliga flottbesöket 1888 utanför Bastvik med kokkobrasor, sångaruppvaktning och hurrarop kejsarparet till ära. En utställning med gamla fotografier från Esboviken visades i gårdsbyggnaden.

Efter pausen berättade Liisa Ropponen om Porkalaparentesen 1944-56, då gränsen mot Sovjetunionen gick längs Esboviken. De som rörde sig i gränszonen skulle ha en stor skylt i båtfören. Liisa har medverkat i den bok, som Hembygdsföreningen utgav till 50-årsminnet av områdets återgäldande. Benita Åkerlund redogjorde för Övergård och Nedergård, vilkas anor sträcker sig till 1540. På 1630-talet sammansloigs de till ett rusthåll. År 1798 blev det ett skattehemman på 450 ha, som omfattade även Sököudd. På 1830-talet delades hemmanet i Övergård och Nedergård. Under första världskriget fungerade Övergård som sjukhus för de kineser, som deltog i befästningsarbetena.

Kurt Wikström visade en film, som han gjort om butiksbåten Bettina, med vilken hans bror Tor ”Toje” betjänade skärgårdsborna och sommargästerna i Esbo skärgård fram till 1972. Johan Edelmann redogjorde för de många svängarna kring ägotätten till Kytö, Esbovikens yttersta utpost. Hans morfar Alfons Juselius köpte Stor-Svinö, Lill-Svinö och Moisö med tillhörande holmar, bland dem Kytö, och år 1910 bildat Akriebolaget Sommaröarna. Dock befäste den ryska armen Kytö. Efter 84 års rättskamp fick släkten Edelmann ägorätten fastslagen år 2005.

Arlitekt Fredrik Linberg redogjorde avslutningsvis om Esbovikens planering och framtidsvyer med metron m.m.