Esbo hembygdsförening höll sitt årsmöte den 20 mars 2007 i Lagstad hembygdsgård, Gamla Lagstadsvägen 4 i Esbo centrum. Mötesförhandlingarna leddes rutinerat av Lasse Hoffman. Verksamhetsplanen för 2007 fastslogs. Till föreningens ordförande återvaldes Benita Åkerlund för år 2007. I styrelsen återvaldes Leif Söderholm, Aila Enlund och Solveig Forsberg. Till ny styrelsemedlem för ett år valdes Katinka Weurlander medan Kristina Määttänen och Henrik Moreliu hat ett år kvar. Till styrelsesuppleanter återvaldes Christa Nyman och Rolf Mattsson.

Till revisorer valdes CGR Kaj Kiljander och Ann-Mari Wessman och till revisorssuppleanter en icke namngiven person från Deloitte och Börje Österberg. Mötet omfattade  styrelsens förslag att de av föreningens föremål, som finns i Glims gårdsmuseum och i stadsmuseets lager, överlåtes till Esbo stadsmuseum.

Efter mötesförhandlingarna berättade fil.lic. Henry Rask om Ungdomsföreningarna och hembygdsarbetet i Esbo utgående från den historik han skrev till Esbobygdens ungdomsförbunds 100-årsjubileum.

Staffan Bruun och Håkan Hellberg var uppskattade gäster vid årets litterära afton den 14 mars i Lagstad hembygdsgård, som samlade drygt fyrtio åhörare. Staffan Bruun berättade humoristiskt om sin bakgeund och sina böcker. Efter en kort sejour på 1970-talet å¨radion flyttade han till Sverige och blev tidningsjournalist, ”ingen trodde då på vad som sades i radion”. Till Hbl kom han 1980.

År 1990 fick han erbjudandet att skriva en bok om Elisabeth Rehn, som utnämnts till den första kvinnliga försvarsministern i världen. Tid fick han tre månader. Resultatet blev boken Givakt! Fru minister.

Som journalist var han tvungen att strikt hålla sig till fakta och stränga tidtabeller. Därför tyckte han att det var omväxlande och stimulerande att skriva deckare. Hittills har åtta deckare utkommit med Burt Kobbat som huvudperson, den senaste Sibirisk cocktail. Dessutom har har tillsammans med Stefan Lundberg utgett några böcker med de bästa bitarna ur radioprogrammet Fritt fram.

Håkan Hellberg berättade om sin bok Doktor i Kavango. Han förde oss tillbaka till slutet av 1950-talet då han tillsammans med sin fru Marita, som är sjuksköterska, reste till dåvarande Sydvästafrika, nuvarande Namibia. Redan resan var ett tvåveckorsäventyr. Då flög man inte utan man åkte per båt via England till Kapstaden Sydafrika och därifrån med bil till Kavangofloden längs.knaggliga vägar.

Håkan Hellberg berättade med inlevelse om de stora kulturskillnader som mötte dem. Dock fick de god kontakt med lokalbefolkningen. Trots viss ”konkurrens” av lokala medicinmän och begränsade resurser kunde de ta hand om patienternas större och mindre blessyrer. Barbara Helsingius, ordförande i Esbo svenska kulturförening, överräckte årets”Pro Cultura Esbo”- utmärkelse till Unga Teaterns konstnärlige ledare Christian Lindroos. Pro Esbo Culturaplaketten är gjord av konstnären Irina Pått.Christian Lindroos fick priset för att han på ett förtjänstfullt sätt har utvecklat Unga Teatern till en ansedd teater för barn och ungdomar. Teatern ger föreställningar på både svenska och finska och fungerar därför också som en brobyggare mellan språkgrupperna.

Kulturutmärkelsen har tidigare getts åt Claes Andersson, Barbara Helsingius, Benita Åkerlund (1995), Harriet Lindroth (1996), Ingegärd (Iwe) Ekström (1997), Kjerstin Sikström (1998), Jarl Åkerlund (1999), Helli Taipale (2000), Bo Carpelan (2001), Vivi-Ann Sjögren (2002), Benny Törnroos (2003) och Åke Lindman (2004).

En pratkväll om Jorvasvägen, numera Västerleden eller stamväg 51, hölls den 21 februari 2007 i Lagstad hembygdsgård ned drygt 20 deltagare. Inledare var Christina Fagerström, som hela sitt liv bott nära denna väg.

Christina bodde i sin barndom på 1930-talet på Hagalund gård. Då färdades man till ”stan”, d.v.s. till Helsingfors per tåg via Alberga station eller med båt till Sandvikskajen. Den egna bryggan låg ungefär där Nestes torn nu finns. På vintern kunde man åka längs en isväg till Munksnäs.

I början av 1930-talet började man bygga Jorvasvägen. Stora mängder sand m.m. forslades till bankarna väster om Drumsö. Klaffbron till Drumsö blev färdig 1935 och Jorvasvägen blev klar 1937.

Trafiken var inte i början speciellt livlig för Christina berättade att barnen spelade fyramål på den nya vägen men stördes dock ibland av passserande fordon. Snabbt tilltog byggnationen. Hagalund gård styckades, Westrend och Gäddvik byggdes ut o.s.v. Inför de planerade olympiska spelen 1940 fanns stora planer. En tennishall uppfördes invid den nuvarande gångbron vid Westend. En golfbana planerades även. Men kriget kom emellan.

De sovjetiska trupperna, som marscherade längs Jorvasvägen till Porkalaområdet, kom på tal liksom busstrafiken, butikerna, speciellt Wohlmans vid Nokkalavägen och Borgmans butik vid Sommarövägen. Många synpunkter fanns även om Finno, Gräsa och Mattby gård. Namnet Jorvasvägen härrörde sig från det faktum att vägen i första skedet byggdes ända fram till Jorvas i Kyrkslätt. En första sträckning hade planerats norr om Esboviken via Finns i Köklax. Efter en skrivelse till myndigheterna beslöt man dra vägen över Esboviken vid Bastvik, där bron blev färdig 1937. I massmedia har funnits uppgifter om att denna Bastvik bro nu skall rivas, då man breddar invid liggande Stensvik bro.

För att stimulera undervisningen i vår närhistoria har Esbo hembygdsförening beslutat donera 100 finsk- och 30 svenskspråkga böcker om Porkalabornas evakuering till Esbo och hur de blev emottagna här. Avsikten är att skolorna i Esbo skall erhålla var sitt exemplar. I anslutning till 50-årsfirandet av att Finland återfick Porkalaområdet gav Esbo hembygdsförening i samarbete med Esbo stadsmuseum ut boken Vändpunkt – Porkala och Esbo 1944 – 1956. Den finskspråkiga versionen heter Käännekohta – Porkkala ja Espoo 1944 – 1956.

Boken bygger på ett åttiotal intervjuer och har sammanställts av Liisa Ropponen, Sten Björkman och Nina Hjelt, som även gjort översättningarna.

Föreningen gjorde en kulturresa till Tallinn den 30-31 januari 2007. Vi avnjöt en fräsch uppsättning av Johann Strauss´ operett Wienerblod på den nyligen stilfullt renoverade Estoniateatern. Trots svårigheterna att första texten kunde man till fullo njutå av den fina musiken, sången, danserna och dräkterna ävensom dekoren. Till den lyckade helheten bidrog även de stora och eleganta utskänkningsutrymmena. Man inser lätt varför Esroniateatern lockar en så stor publik även från Finland.

Före föreställningen avnjöt vi en trerätters måltid i Grillhaus Daube i Gamla stan. Vår eminente chaufför Roland Lundström lyckades baxa in bussen i den trånga gränden så att vi torrskodda kunde gå till restaurangen i det bköta föret. Följande dag besöktes konstmuseet KUMU. Vår kunniga svenskspråkiga guide Urmas inledde med att konstatera att KUMU till storleken kan jämföras med vårt WeeGee-museum med en storlek på ca 5000 kvm och total utställningyta på 20000 kvm.

Vi fick en koncentrerad översikt av den estniska målar- och skulptörkonsten från början av 1800-talet via den första självständighetstiden och sovjetperioden fram till dagens verk. Genom att Urmas så väl kände till förhållandena i Finland blev framställningen speciellt intressant. Han såg många likheter i kulturlivets utveckling i våra länder. T.ex. jämförde han tyskspråkiga Friedrich Kreutzwaldi som skrev Estlands nationalepos Kalevipoeg med svenskspråkiga Elias Lönnrot och hans Kalevala, vardera läkare för övrigt.

Urmas hade även ett personligt förslag till hur striden om ”bronssoldaten” framför Nationalbiblioteket i Tallinn kunde läsas utan att behöva flytta minnesmärket.