sbo hembygdsförening ordnade ett jubileumsseminarium kallat Esbo sedan 1917 då Finland detta år firar sin 100-åriga självständighet. Föreningens ordförande Håkan Blom-berg fungerade som moderator och hälsade välkommen publiken.

Henry Rask inledde med Esbo i ett 100-årsperspektiv före 1917. År 1812 beslöts att Helsingfors blir huvudstad. Järnvägen 1903 med starkt växande Grankullas tillkomst, befästnings-arbetena och inbördeskriget påverkade starkt situation i Esbo 1917.

Aapo Roselius koncentrerade sig på krisen kring 1930 med Lapporörelsen och språkstrider. I Esbo verkade Svenska förbundet och Skyddskåren.

Claes Ehrnrooth vistades i sin barn- och ungdom på Gumböle gård, som familjen då ägde. Claes utgick från ett anförande som Carl Lindqvist hållit för några år sedan. Carls far jobbande som smed på gården, som har anor från 1500-talet och köptes 1916 av Claes farfar Göran Ehnrooth. I det rikt illustrerade anförandet fick vi se och höra om tröskhus, smedjan, om de första självbindaren, traktorn och bilen på gården.

Rainer Knapas hade rubriken Från Hagalund till Tapiola, om socialpolitk och samhällsideal på 1950-talet.

Claes Ehrnrooth berättade om sin barn- och ungdom på Gumböle gård. Fotona tagna av Henrik Räihä.

Göran Ekegre berättade om idrotts-livet i Esbo fram till OS i Helsingfors 1952. Vid sekelskiftet för drygt 100 år sedan sysslade man med skytte, segling och trav, idrottsformer som behövdes i det dagliga livet men som utvecklades till tävlingar, t.ex. kyrkfärderna per häst och släde.

Benita Åkerlund avslutade seminariet med minnen från kriget. Benita berät-tade om vinterkriget, då familjen evakuerades till Sökö. Barnen hade lakan som skydd när de var ute och skidade. När ryssflygen kom kastade de sig i snön. Speciellt julaftonen 1939 har fastnat i Benitas minne. Man hade dansat kring granen och delat ut små enkla paket, då firandet avbröts av en nyhetstsändning från fronten. Den gjorde ett starkt intryck på Benita.

En fotoutställning med bilder från Esbo i huvudsak under tiden 1960 – 1980 visades fortgående på videoskärmar före seminariet. Bilderna är tagna av Jan Backman och utställningen sammanställdes av Gunnar Ramstedt.

Esbo hembygdsförening firade Svenska veckan med en Svensk afton i Hembygdsgården den 7 november. Henrik Räihä hälsade publiken välkommen och presenterade de tre medverkande Iwe Ekström, tidigare verksamhetsledare i Esbobygdens ungdomsförbund, Timo-Juhani Kyllönen som är tonsättare, kapellmästare och dragspelsvirtuos och Sabina som studerar vid Sibelius-lukio och är sopran och spelar flöjt och piano.

Iwe höll ett anförande kallat Ungdomsföreningsrörelsen i Esbo – erfarenheter och visioner. Iwe illustrerade sitt anförande med ett stort antal bilder. Vi fick en ingående presentation av den verksamhet som Iwe varit med om att skapa och förverkliga under sina 25 år som verksamhetsledare. De nio medlemsföreningarna med sina sju föreningshus jämte förbundets eget hus Stockhuset invid Mattliden presenterades. Vi fick höra om Glims sommarteater som blev Finns sommarteater, Iwes speciella skötebarn Kulturen vid ån, Esbo Lucia, EBUF-Nytt, Myrstacken m.m. Man kan förundrta sig hur Iwe hann med allt men så efterträddes hon också av två personer.

Efter kaffepausen följde en konsert med Sabina och Timo-Juhani Kyllönen. Konserten inleddes med klassisk musik, först Timo-Juhanis egen komposition Alleluia III för accordion op. 45f, D. Scarlattis Sonata i C-dur, G.F.Händels Vier Sonaten  nr.4, 3. Siciliana  4. Allegro, en finsk folkmelodi Himlen är blå och vit arrangerad av T-J Kyllönen sant C.Debussys Arabesques för piano.

Konserten frtsatte med en lättare repertoar med BebbeAhlfors Har du visor min vän, Lasse Mårtenssons Morgondimma, Evert Taubes Nocturne, T-J Kyllönen Vaggvisa op.7d med svensk text, T-J Kyllönen samt Timo Juhanis Fågelimprovisation op.88 for soloaccordion,där Timo-Juhani briljersade med otrolig vissling.

Kvällen avslutade med Erna Tauros Höstvisa med text av Tove Jansson. En mycket lämpligt vald avslutning då Tove Jansson kvällen innan utsetts till århundradet finlandssvensk.

Sabina och Timo-Juhani belönades med stående ovationer och publiken fick njuta ytterligare av ett extra nummer. Drygt fyrtio personer hade mött upp.

Årets bokmässa i Mässcentret i Böle, Helsingfors hölls torsdag-söndag den 26-29 oktober 2017.

Finlands svenska hembygdsförbund ställde ut 37 titlar. Förbundets monter låg inom den finlandssvenska avdelningen. Esbo hembygdsförening deltog med 8 titlar från Esbo och 8 funktionärer.

Esbo hembygdsförening gjorde en resa den 21 oktober till Åbo för att se musikdramat Piaf – jag ångrar ingenting. Före föreställningen besåg vi den ortodoxa kyrkan i Åbo, varefter vi intog en buffetlunch i teaterns restaurant Tiljan. Resan lockade 45 deltagare.

Viår guide Maria Hokkinen mötte oss i Åbo ortodoxa kyrkan, även kallad Heliga martyrkejsarinnan Aleksandras kyrka. Kyrkan  är ritad av Carl Ludvig Engel. Vi fick bl.a. höra att ikonostasiets ikonener är överflyttade från Gamla Valamos kloster.

Musikdramat Piaf – jag ångrar ingenting beskriver Edith Piafs liv. Piaf  kom från fattiga förhållanden, men satsade på sitt sjungande och blev en stjärna.

I rollen som Edith Piaf såg vi Emma Klingenberg, tillsammans med hela ensemblen gjorde en stark insats.

För koreografin står Eeva Soini och Lassi Sairela / Tanssiteatteri Eri.

Texten är skriven av Peter Snickars och för regin stod Jukka Aaltonen. Kapellmästare var Marko Autio och för scenografin stod Markus Tsokkinen. För kläddesignen stod Heidi Tsokkinen.

De finlandssvenska museidagarna hölls den 9-10 september för första gången på Åland. Sammanlagt 83 intresserade hade mött till dagarna som inleddes med föreläsningar i Ålands sjöfartsmuseum och forsatte med utflykter till olika museer. Arrangör var Finlands svenska hembygdsförbund.

Holger Wester, ordförande för FSH presenterade föreläsarna. Först i tur var Ulrika Mebus, som redogjorde för den svenska museisektorns nya struktur. På 1500-1600-talen började man samla konst, porslin, mynt m.m. i privata samlingar men småningom utveckledas museeiverksamheten med utställningar och evenemang till utnyttjande av dagens digitalteknik. I dag finns det i Sverige 375 klassaifierade museer men det totala antalet är ca3000.

Ingenjören och författaren Lars G Soldeus berättade om Fiskhandelns glömda nätverk.Han har forskat i fiskenären under 30 år och gett ut flera böcker i ämnet. Speciellt var fisken viktig i det växande Stockholm, där problemet att får mat var stort under speciellt 1600-talet. Kungen beslöt då priviligiera fisknäringen. Vi fick se bilder av ett stort antal ståtliga fiskegaleaser.

Susanne Lagus, projektledare för Digihem gav digitala tips och idéer hur föreningarna kan skapa intresse för frivilligarbetet.

Fil. dr Christer Kuvaja från Svenska litteratursällskapet berättade Vägen till Ålandsrörelsen 1999-1917.

Om Önningebymuseet, från ladugård till konstmuseum berättade dess eldsjäl författaren Kjell Eriksson. Önningeby konstmuseum som Önningeby hembygdsförening r.f. öppnade sommaren 1992 är ett litet konst- och kulturhistoriskt museum som berättar om konstnärskolonin kring Victor Westerholm. På 1870- och 1880-talen uppstod en helt ny typ av måleri: friluftsmåleriet. Konstnärerna begav sig ut från ateljéerna för att måla i det fria.

Museet är beläget i en stenladugård från år 1869 och varje sommar arrangeras specialutställningar med verk av kolonisterna där. Här finns också föremål och bilder som berättar om den miljö där konsten skapades. Med två veteranbussar åkte vi ut till museet.

På kvällen hölls en kvällssits på hotell Savoy med program. Spelmansgruppen Kvinnfolket uppträdde med sång och musik.

Följande dag besöktes först Ålands fotografiska museum, där Olle Strömberg på ett livfullt sätt presenterade samlingarna. Här finns bl.a. den kamera Fritjov Nansen använde under sin polarfärd med Fram ären 1893-96. Här finns även den Hasselblattkamera, som medföljde på den månfärden 1969 och som nu står på månen. Även den kamera i en cigarettändare som Roger Moore använde i en James Bondfilm kan beskådas.

Vi besökte ytterligare Göran Dahls bomäskesmuseum, Wennströms lanthandelsmuseum och Lasse Erikssons Fartygsmuseum innan vi fortsatte med färjornat längs den norra skärgårdsvägen till fastlandet.