Femtio år har förflutit sedan Porkalaområdet återbördades till Finland. Ett minnesmärke har rests för att minna om denna historiska tilldragelse invid Bastvik bro vid Esboviken. Vid avtäckningen av monumentet den 26 januari 2006 hade samlats flere hundra intresserade av vilka en stor del var forna evakuerade.

Monumentet har planerats av konstnär Ulla-Kirsti Junttila i samarbete med arkitekt Timo Urala. Det har uppförts av Esbo stad på initiativ av föreningen Kivenlahti-Stensvik. Stadsdirektör Marketta Kokkonen framhöll hur stor glädjen över återbördandet av Porkalaområdet var men oclså hur mycket arbete återuppbyggande krävde.

Statsmaktens hälsning framfördes av statsminister Matti Vanhanen, som poängterade hur Finlands oberonde stärktes då Porkalaområdet återficks. Den nykomponerade Porkalavalsen framfördes av en sånggrupp ackompanjerad på dragspel av kompositören Ilkka Aaltonen, som också skrivit en pjäs med anknytning till Parentesen. Pjäsen uppförs i sommar på Teatteri Hyökyvuori i Stensvik.

Den värdiga och föredömligt tvåspråkiga ceremonin avslutades med Vår Gud är oss en väldig borg framförd av några musiker ur Tapiola sinfonietta.

En Pratkväll om Morby sjukhus hölls på Lagstad hembygdsgård den 18 januari 2006. Erik Bergman, vars far arbetade som vaktmästare på sjukhuset, berättade om hur det var att bo där och om arbetsrutinerna då. Han illustrerade framförandet med ett stort antal gamla fotografier. Faderns arbete hade varit mycket mångsidigt. Förutom att sköta snöskottning och reparera olika apparater samt andra rutiner, hörde till gårdskarlens uppgift att tillsammans med en sköterska bära liken över landsvägen till bårhuset.

En julsed dåförtiden var att ha en julgran i varje rum. Dessa granar hämtades från Kirsti gårds skogar. På vintern hämtades is från Kyrkträsket och lades i en stor grop och täcktes med sågspån så, att isen kunde användas till sena sommaren. Han mindes flere av sjuksköterskorna av vilka några var närvarande.

Diskussionen blev livlig, då även många forna patienter berättade om sina sjukhusvistelser här. En hade legat på epidemiavdelningen i två månader för difteri strax efter kriget. En annan hade blivit opererad av dr P-E Heikel, som var känd som en verkligt skicklig kirurg. Familjen Bergman bodde i en rymlig lokal i vindsvåningen. En nackdel var dock att pappan i praktiken dejourerade dygnet runt.