Berit Rosenqvist-Lundberg och Göran Lundberg  har gjort en DVD som heter Benita Åkerlund kulturbärare-hembygdsråd, som gavs ut den 4 juni 2012 i Lagstad hembygdsgård. Ca femto personer närvar.

Utgivningstillfället inleddes med  pianomusik av Göran Lundberg som spelade An den schönen blauen Donau. Därefter berättade Göran och Berit om filmens tillkomst, varefter vi fick se ett trettiominuters utdrag ur den 50 minuter långa filmen.

Benita Åkerlund har levt hela sitt liv på Övergård i Sökö med anor från 1500-talet. Som biträdande rektor för Esbo Arbis gjorde Benita en remarkabel insats genom att modigt införa nya kurser, som långt senare blev allmänt omfattade. Benita framhöll även alltid institutets tvåspråkiga profil.

Efter pensionering valdes Benita till ordförande för Esbo hembygdsförening och har i den gjort en ovärderlig insats, speciellt vid skapandet av Lagstad hembygdsgård med dess skolmuseum.

Republikens president Tarja Halonen tilldelade rektor diplomkorrespondent Benita Åkerlund hembygdsråds titel och värdighet den 26 november 2010.

Tillställning avslutades med pianomusik av Händel framförd av Berit Rosenqvist-Lundberg.

Den traditionella vårtalkon hölls den 28 maj på Pentala skärgårdsmuseiområde. I talkon deltog tio från Esbo hembygdsförening och femton från Esbo stadsmuseum.

Bråte från renoveringarbetenan av museibyggnaderna och uppförandet av servicebyggnaden fördes bort och gräslindorna putsades upp och krattades, varefter deltagarna intog en välsmakande korvsoppa.

Den 16 maj besökte föreningen Marco Poloutställningen i Esbo stadsmuseum KAMU i Hagalund. Aderton intresserade deltog i den svenskspråkiga guidningen.

Vi fick höra om köpmannen Marco Polos 24 år långa resa till Kina och tillbaka. Han reste från Venedig via Mellanöstern och det mongoliska riket varvid han bekantade sig med de främmande kulturerna. Återresan skedde i huvudsak med båt längs Indiens kust.

Om resans olika skeden och strapatser berättas i en reseskildring. De många konstföremålen och kartorna m.m. gjorde att utställningen var mycket givande.

Föreningen såg den 8 maj den storartade musikalen Kristina från Duvemåla. Musikalen, som bygger på Vilhelm Mobergs utvandrarepos visades på Svenska teatern. De 51 deltagarna uppskattade pjäsen storligen.

Seminariet Livet i Finnskogarna samlade 116 intresserade till Hanaholmens kulturcentrum i Esbo den 5 maj för att få en inblick i den skogsfinska kulturen i Skandinavien. Bland deltagarna fanns hembygdsfolk, lärare, släktforskare m.fl. Initiativtagare till seminariet var forskningsarkitekt Arpád Sailo. Som moderator fungerade Anders Eriksson från Finlandsinstitutet i Stockholm. Seminariet var tvåspråkigt med simultantolkning till finska och svenska. Inledningsanförandet hölls av Olle Westling, ordförande i finnskogarna.com, ett EU-stött projekt som skapades 1998 då Stockholm var Europas kulturhuvudstad. Nitton svenska kommuner främst i Dalarna och Värmland ingår i nätverket. I samarbete med föreningar och turistföretag erbjuds besöksmål varvid den skogsfinska kulturen lyfts fram.

Maud Wedin som doktorerat i ämnet berättade att skogsfinnarna kom till Sverige i slutet av 1500-talet, främst från Savolax. De lockades av skattefrihet och tillgång till stora områden där de kunde utnyttja sin speciella svedjebruksteknik, huuhta. De brände ner skog och sådde råg i varm aska och fick därmed betydligt större skördar än vid det svenska åkerbruket. Den svenska staten önskade få det obebodda inlandet koloniserat och därmed även nya skattehemman.
Till hemmanen hörde i allmänhet en rökstuga, en rökbastu och en ria. I rökstugan hade man en rökugn med en träkanal genom taket. De heta gaserna höll stugan varm. Familjerna var barnrika och med arbetsfolket kunde i hushållen ingå upp till tjugo personer. Skogsfinnarna spred sig snabbt över stora områden och på 1700-talet ända till Telemark i Norge. En del flyttade vidare till kolonin Nya Sverige vid Delawarefloden i Amerika.

Arpád Sailo från Esbo stadsmuseum, Aimo Nissi från Aalto-universitetet och Martti Kolkka från yrkeshögskolan i Evo presenrterade den nutida byggnadsvården och kulturverksamheten i Finnskogarna. Intressant var att höra att rökstugor finns bättre bevarade i Finnskogarna än i Finland. Faglig leder Birger Nesholen presenterade Norsk Skogfinsk Museum, enhetschef Kersti Berggren Torsby Finnkulturcentrum och museichef Maths Östberg Finnskogsmuseet i Alfta.

Docent Marja-Liisa Keinänen redogjorde för skogsfinnarnas betydelse för dagens sverigefinnar och deras identitet. Man uppskattar att antalet sverigefinnar är 600 000 av vilka 250 000 talar finska. Tidigare var språkbytet till svenska vanligt men idag strävar man att bevara det finska språket.

En stor betydelse hade EU-rådets beslut att de finskspråkiga i Sverige utgör en historisk minoritet. Detta beslut ledde till grundandet av Förvaltningsområden för den finskspråkiga minoriteten, vilket utökat möjligheterna att få dagvård, undervisning, sjuikvård m.m. på finska.

Carl Axel Gottlund (1796 – 1875) gjorde redan som student forskningsresor och dokumenterade livet i Finnskogarna. Hans födelsedag den 24 februari har valts till Sverigefinländarnas dag. Ett annat sätt att stärka identiteten är utdelningen av Lilla Finlandiapriset åt en förtjänt sverigefinsk författare som skriver på finska.

Arpád Sailo presenterade en utställning om Finnskogarna. En kompletterad version ställs ut i Glims gårdsmuseum inkommande höst. Seminariet får en uppföljning i oktober i Stockholm, varvid skogsfinnarnas historia tas upp i ett vidare perspektiv.