Namnet Södrik torde vara en härledning ur namnet Södervik. För ca 700 år sedan, då havsvattennivån var ca 3 m högre än nu, utgjorde Kyrkträsket ändan av en lång havsvik som började vid Esboviken. Denna vik kallades Söderviken och gav synbarligen namn åt byn mellan viken och kyrkan. På 1600-talet kallades Södrik också Kyrkbyn.Det öppna området söder om Lagstad mellan ån och den nya bebyggelsen på södra sidan utgjorde det gamla bycentrumet. Här låg hemmanstomterna med sina byggnader tätt intill varandra. Husen var alla timrade av stock och omålade, varför de var till färgen gråa med nävertak samt få och små fönster.

Enligt jordeböckerna från 1540 bestod byn av fem hemman, som tillsammans utgjorde 3 ¾ skattmarker med motsvarande 11,8 ha åker. Hemmanen var Doms, Grå, Jofs, Kirstins och Suna. Ännu fanns ett hemman benämnt Backas, som på 1700-talet ej var bebyggt och vars jord bebrukades av de andra hemmanen. Södriks hemman hörde till de fattigaste i socknen. De hade drygt två hektar åker fördelade på många skiften runt byn samt därtill ängsmark främst invid Kyrkträsket.Vid utskrivningen av den så kallade stora silverskatten år 1571 var hemmanens förmögenhet klart under medeltalet i Esbo. Under 1600- och 1700-talen led byn av tvångsgästning av krigsfolk på genommarsch längs Kungsvägen och av anfallande och rövande ryska fiendegrupper.

Redan under katolsk tid hade kyrkan genom ett testamente kommit i besittning av ¼ skattmark (0,75 ha) jord i Södrik by. År 1600 ansågs denna ”evärdeligen” ha tillhört kyrkan. Tomten fick senare namnet Lagstad. I 1669 års jordebok var räntan till kyrkan 1 daler och 31 öre silvermynt. Under tidernas lopp hade denna jord brukats av bönderna i byn mot arrende till kyrkan.Under stora ofreden föll äganderätten i glömska. Genom utredningar och lantmäteriförrättning utbröts jorden slutligen 1755 till kyrkan. Genom offentlig auktion 1758 gav jägmästare Johan Amnorin det högsta budet på 72 daler 16 öre kopparmynt årligen. ”Hemmanet” saknade då byggnader och jorden var illa brukad. Amnorin byggde hus och odlade sedan hela sin livstid till 1788.

År 1760 tog han emot tingsgästning och lät bygga nödvändiga hus för detta. Här hölls häradstingen ända till 1768 och Amnorin fick i ersättning 1 kappe råg och ett lispund hö av varje hemman i socknen. Namnet Lagstad härstammar med säkerhet från denna tingstid. Han inrättade också ett vintergästgiveri på Lagstad för resande med häst och släde från Jolkby över Esboviken och Esbo ådal och Kyrkträsket till Helsingfors.På Lagstad kyrkojord invid Kyrkträsket anlades i mitten av 1700-talet en ”surbrunn” (hälsobrunn). Jägarmästare Amnorin klagade över att brunnsgästerna trampade upp stigar i höväxten på hans äng. Bönderna i Södrik by hyrde nämligen ut rum åt gästerna. Bonden på Grå stod 1794 åtalad för olaga brännvinsförsäljning åt brunnsgästerna. Amnorin var också brännvinsuppsyningsman. Efter honom fick hans barn Johan, Catharina och Agatha besitta Lagstad åtminstone till 1825. Flere försök gjordes av församlingen att få Lagstad till varaktigt boställe åt såväl sockenadjunkt som klockare utan att lyckas.

Hemmanen i Södrik by var skattehemman, dvs de ägdes av bonden, och hans efterkommande hade arvsrätt. Jofs hemman var en tid pga förfall kronohemman, som ägdes av kronan där bonden motsvarade dagens arrendator. Jofs återköptes igen efter en tid till skattehemman.Under Stora ofreden 1700-1721 invaderades Södrik by av ryssen, som brände nästan alla hus på Suna och Grå. Folket höll sig undan i många år och byn var nästan helt ödelagd. Hemmansägaren på Suna flydde till Sverige och återkom först 1721.

Södrik bys åkerskiften låg söder om ån runt nuvarande Esbo centrum och järnvägen. Dessutom svedjade man under 1700- och 1800-talen skogsmarker, som låg i norra delen av nuvarande centralparken. I flere hundra år hade tegskifte rått i byn. Varje åkerskifte var indelad i samma antal tegar som hemmanen i byn. Skogen var samfälld.År 1769 verkställdes storskifte i Södrik by. Man försökte få samma hemmans alla ägor i ett block och därför måste en del hemman flyttas ut för att nå målet. I Södrik gamla bycentrum blev Doms och Suna kvar på sina platser medan de övriga flyttades ut. Grå hemman placerades ca en kilometer österut på södra kanten av Kyrkträsket och tog det nya namnet Dal. Jofs flyttades nära nuvarande Domsby till platsen där idag Kyrkträskvägen går över järnvägen. Kirsti hemman flyttades till nuvarande Kirstiåsen ca en kilometer sydost om Esbo station.

Vid storskiftet skulle de hemman som fick bli kvar i byn hjälpa de utskiftade med flyttning av husen till den nya platsen. I Södrik tredskades ägarna till Suna, Doms och Lagstad med att flytta Jofs byggnader så att bonden måste vända sig till ägodelningsrätten för att få grannarna att hjälpa.Under hela 1800-talet skedde inga radikala förändringar i Södrik by. Man odlade på gammalt vis sina storskiftade hemman, högg vintertid virke och ved i skogen sin och fiskade vår och höst i det översvämmade kyrkträsket. Förändringens tid började i och med att järnvägen mellan Helsingfors och Karis stod färdig år 1903. Doms parcellerades ut i början av 1900-talet och bebyggelsen fick namnet Domsby.

Delar av Jofs parcellerades något senare och resten såldes på 1960-talet till Esbo köping liksom hela Kirsti och Suna hemman. De två sistnämnda var aktiva jordbruk ända till slutet av 1960-talet.På Jofs och Kirsti marker har Södrik stadsdel uppstått och på Suna gamla hemåkrar står i dag Esbo centrum. Dal hemman såldes åt grynderföretag, som tillsammans med Esbo stad byggde stadsdelen Kyrkträsket. I dag är praktiskt taget hela den gamla Södrik byn bostadsområden och kommuncentrum.

Mårten Weurlander