Föreningen höll en pratkväll om jultraditioner den 11 december 2006 i Lagstad hembygdsgård med ett femtontal intresserade. Benita Åkerlund inledde med att berätta om S:t Nikolaus, som var biskop i Mindre Asien på 300-talet. Han hade hjälpt en fattig familj i byn genom att fälla ned penninggåvor genom skorstenen. Efter sin död blev han helgonförklarad och blev barnens speciella skyddshelgon. Julbocken var sträng och ibland skrämmande för barnen. Småningom blev julgubben, julbocken och julgubben ett.

Julgranen föregicks av grankvistar, som lades på golvet och mindre granar, som hängdes i taket. Till julottan i Esbo kyrka kom man förr med häst och släde. Man kunde starta kl., 4 för att hinna till ottan, som började kl. 6. Efter kriget började man åka per buss. Småningen uppfördes flere kyrkor i Esbo. Speciell är ottan i Mataskär kapell med mycken sång och musik. Scouterna brukar bjuda på glögg och pepparkakor.

Även julmaten ledde till många synpunkter. Svinslakten med blodvispning m.m. hade givit starka minnen.