Verksamheten i Barnmorskeinstitutet i Helsingfors fungerade tillfredsställande i början av 1944 trots kriget. Läget förändrades dock plötsligt på ett tragiskt sätt. Söndagen den 6 februari kl. 19 mitt under besökstiden började sirenerna tjuta. Följde ett kraftigt luftanfall mot Helsingfors, som i återkommande vågor fortsatte genom hela natten fram till kl. 5. Även Barnmorskeinstitutet fick sin beskärda del då flere bomber föll på dess område. Alla dess byggnader skadades och blev obrukbara även om de inte råkade ut för någon direkt fullträff. Barnmorskeinstitutet utevakuerades till Tavastehus, Tusby och Lagstad folkskola i Esbo.Sålunda uppläts Lagstad skola till sjukhus den 7 mars 1944. De lägre klasserna sammanslogs och arbetade i Gumböle lägre skola. Lagstad högre skola arbetade i Bemböle folkskola. Lärarinnan i Lagstad, som bodde i huset intill, måste vräkas av poliskonstapel Nils Kullberg på order av kommunalnämndens ordförande Gunnar Ehrnrooth.

Förlossningsavdelningen i nedre våningen i Lagstad hade 10 sjukplatser, varjämte en allmän avdelning med 17 platser grundades, dels i övre våningen, dels i nedre våningen i rummet Grå. Som överläkare tjänstgjorde dr Aulis Apajalahti, medan dr Maggi von Born-Heikel fungerade som förlossningsläkare. Sjukhuset upphörde med verksamheten den 31.12.1944.Den övriga personalen bestod av en översköterska, en avdelningssköterska samt 6 sköterskeelever, såväl sjuksköterske- som barnmorskeelever. Verksamheten för dessa elever utgjorde en del av den normala ”praktikdelen” på olika sjukhus som fordras av varje elev. Som översköterska verkade Kaarina Itävuo.

Köket som hade en personal av fyra personer var i första våningen. Huset hade ingen vattenledning varför vattnet som användes i köket måste bäras från brunnen som låg nära ån. I andra våningen bodde översköterskan i det som vi kallar för lärarens lokal, medan de övriga sköterskorna bodde i Doms, där dåförtiden även fungerade ett tillfälligt barnhem.Man kunde tänka sig att huset med inalles 27 bäddplatser skulle verka trångt, men den känslan fick man inte, på grund av att sämja ger rum, och den stora samhörighetskänslan, som var allmän på den tiden överallt i vårt land.

Förlossningspatienterna kom vanligen ganska sent till sjukhuset, detta kunde kanske bero på de dåliga kommunikationerna under krigstiden. Det allmännaste transportmedlet var järnvägen, med betydligt längre intervaller mellan turerna än nu, likaså var tågen mycket långsammare än nu.Emedan inget vatten fanns i huset, fanns heller ingen vattenklosett. Skolans toalett var ett ”utedass” på gården, ett stycke från lärarbostaden vid det gamla lidret. Uthuset var så stort att sex personer på en gång kunde uträtta sina behov.

Sjukhuset kunde dock inte ha sina patienter att springa över gården på uthuset varför man hade gjort en toalett inne, såväl i den första som den andra våningen. Toaletten bestod av ett ämbar insatt i en låda som stod i ett tillfälligt skåp i aulan (farstun) ämbaret var man tvungen att tömma manuellt.Systemet hade alltså sina nackdelar. Ett av det största var att innan kvinnorna födde fick de lavemang som hade till följd att de tidvis även började föda då de var på toaletten, varefter man var tvungen att snabbt bära in dem i förlossningsrummet.

Hygienen var det inte heller lätt att upprätthålla då patienterna tvättades från tvättfat, någon dusch eller tvättrum existerade inte.Vid dödsfall på inremedicinska avdelningen hade man heller inga utrymmen där man kunde bevara liket, varför det tidvis om natten bars ut till utedasset där det låg på bänken tills man följande dag kunde arrangera borttransporten.

Från dagens synpunkt kan man säga att omständigheterna tvingade myndigheterna att tumma på säkerhetskraven då man hade den inremedicinska delen i övre våningen, som kunnat ge smitta till föderskorna och de nyfödda i första våningen.Under den tid barnmorskeinstitutet verkade i Lagstad 13.3-31.12-44 fanns det på förlossningsavdelningen 208 patienter. Det föddes 193 barn, 10 patienter som inte fött skrevs ut samt 5 flyttades till annat sjukhus.

Den inremedicinska avdelningen tog emot 83 patienter av vilka 57 skrevs ut som friska eller konvalecenter, 4 som friskare, 2 som obotliga, 2 sändes till annat sjukhus medan 18 dog. Sammanlagt behandlades alltså 291 patienter i dåvarande Lagstad skola, nuvarande Lagstad hembygdsgård.

Källor:
Årsberättelse, Lagstad folkskola 1.8. 1943-31.7.1944
Berättelse över Esbo kommuns verksamhet 1939-1944
Barnmorskeinstitutets i Helsingfors årsbok 1944
Barbro Palmén (f. Hedengren), som arbetade i Lagstad 1944 som sjuksköterskeelev
Nils Kullberg, extra ordinarie poliskonstapel 1944