Intresset avtar
Museet flyttar
Aktivitet inom uf-rörelsen
Nytt lyft med nytt namn
Intresset avtar

Finlands nyvunna självständighet år 1917 innebar inte något lyft för vår förening. Tvärtom avstannade verksamheten till en del. Från och med 1918 blev föreningens verksamhet tämligen oregelbunden. Sammanträden hölls i medeltal endast en gång per år. Ett längre avbrott i verksamheten inträffade mellan åren 1926 och 1929.
Säkert bidrog de oroliga tiderna till det minskade intresset för hembygdsforskning. En annan orsak kan ha varit den att några tongivande styrelsemedlemmar flyttade bort från orten. Kanske också det fastslagna arbetsprogrammet kändes alltför krävande för medlemskåren. Museets och arkivets samlingar kunde dock utökas med nyförvärv även under denna tid.

Anna Morelius f. Eriksson var en av de tongivande medlemmarna inom föreningens styrelse under en lång tid
Museet flyttas

År 1921 erhöll föreningen ett anbud om gratis museitomt i närheten av kyrkan. Platsen ansågs dock vara olämplig, varför anbudet fick förfalla.
Deltagandet vid årsmötet 1922 var synnerligen fåtaligt. Detta trots att det var ”epokgörande för hembygdsforskningen inom Esbo kommun” enligt ett samtida referat. Man diskuterade nämligen ett avtal med bonden Bernhard Juslin på Bell hemman om en parcell med på densamma stående gammal boningsbyggnad, badstuga, lider, belägen invid allmänna landsvägen i Bemböle by, det s.k. Lönnbladska torpet. Avsikten var att där placera föreningens museum.

Följande år flyttade man loftet från Stens till Bemböle. Det fanns dessutom förhoppning om att värdfolket på Bell skulle sälja boningshuset därinvid jämte tomtplats, och då hade föreningen fått till sitt förfogande en helhet stiltrogna forntida byggnader på en synnerligen lämplig plats.
Bernhard Juslin fungerade som intendent för museet fram till år 1937, då Anna Morelius åter blev museiintendent.

På höstmötet den 7 oktober 1923 hölls samtidigt en talkodag då man var beredd att med tacksamhet till museet emotta föremål, kläder, smycken, husgeråd, möbel och redskap. Ordförande under denna tid var August Juslin.
Aktivitet inom uf-rörelsen

Den 6 juni 1926 höll Esbo ungdomsföreningars centralstyrelse ett möte, där mag. Eric Pettersson refererade frågan Ungdomsföreningarna och hembygdsforskningsarbetet. Han föreslog att Esbo centralförbund besluter upptaga hembygdsforskning på sitt arbetsprogram och att varje medlemsförening utser två medlemmar till ett utskott som leder hembygdsforskningsarbetet. Dessutom föreslog han att ett anslag beviljas för detta.
Vid mötet riktades också en uppmaning till närvarande representanter för Esbo hembygdsforskningsförening, vilken på flera år icke utövat någon särskilt vid verksamhet, att de ville så begå att föreningen antingen skulle upplösa sig och till centralförbundet överlämna sin egendom, sockenmuseet med museifonden, eller ock återuppliva verksamheten och i samförsrånd med förbundet bedriva verksamheten. Esbo hembygdsforskningsförening valde det senare alternativet och inledde en förnyelse av verksamhetsformerna.

Det kan verka som om mag. Petterssons förslag vore mycket burdust men det måste ses mot bakgrunden av det nära samarbetet mellan ungdomsföreningsrörelsen och hembygdsforskningen. Flere av de ledande krafterna inom Esbo hembygdsforskningsförening kom att vara även ordförande inom en ungdomsförening såsom Bernhard Juslin och Artur Nylund i Esbo mellersta uf (nu Fallåker uf), Emil Hindsberg i Skärgårdens vänner i Esbo samt Anna Morelius och Rainer Holmberg i Esbo södra uf.
Vi kan säga att ovannämnda uf-möte småningom ledde till ett organiserat samarbete mellan de två organisationerna i form av ett hembygdsutskott inom uf-rörelsen. Kanske detta arrangemang var en avgörande orsak till det nya uppsvinget inom Hembygdsföreningen på 1930-talet.

Nytt lyft med nytt namn
År 1930 återupplivades verksamheten igen. Man antog nya stadgar uppgjorda enligt föreningslagen. Samtidigt ändrades föreningens namn till Esbo hembygdsförening. Rektor Erik Nylund valdes till föreningens nya ordförande. Erik Nylund var rektor för Finns folkhögskola åren 1920-50.

Den rena forskningsverksamheten föll i bakgrunden, delvis på grund av att den övertogs av andra instanser. Man gick in för en mer utåtriktad verksamhet. För att ”i någon mån belysa hembygden, Esbo socken”, tog föreningen initiativet till ett Esbo hembygdsnummer i tidningen Nyland.