Lagstad hembygdsgård
Skolmuseet
Hembygdsbiblioteket
Insamling av gamla foton
Publikationer
I Lagstad födda
Lagstad hembygdsgård

Efter det Glims hembygdsmuseum grundats avtog för en tid intresset för föreningens tomt invid Arvids i Morby. Ännu vid årsmötet 1959 strävade man dock till att hålla dansbanan på denna tomt i brukbart skick. Då önskades även att Stensloftet i framtiden skulle kunna införlivas med samlingarna på Glims.
I medlet på 1970-talet ingick i tidningen Västra Nyland ett öppet brev, i vilket Rainer Holmberg beklagade att Arvidstomten hade nedskräpats och att någonting borde göras. Holmberg hade varit sekreterare för Hembygdsföreningen på 1930-talet, då tomten anskaffats. Frågan började åter diskuteras inom styrelsen men något konkret kom man inte fram till.

Hösten 1983 beslöt man undersöka möjligheterna att byta ut Arvids mot den s.k. Holmbergska tomten Smeds i Bodom. Tio år senare väckte denna tomt åter intresse. På tomten, som ligger österom Bodom träsk, stod en stockbyggnad. Föreningen, vars ordförande då var Börje Malmström, lade ett bud på tomten, som ägdes av staten, år 1994 men det överbjöds och saken förföll.
Benita Åkerlund, som valdes till föreningens ordförande år 1996, föreslog att Arvidstomten först skulle säljas och därefter skulle man gå vidare.

År 1997 sålde sålunda hembygdsföreningen sin tomt Arvids, som omfattade en dryg hektar, till en byggnadsfirma för 1.720.000 mk. Området hade nämligen fått en stadsplan som upptog småhusbebyggelse.

Efter försäljningen var det aktuellt för hembygdsföreningen att köpa ett helst gammalt och tillräckligt stort hus för att användas som hembygdsgård. Det underhandlades bl.a. om köp av det gamla gästgiveriet nära Thorstorp i Alberga och Smeds hemmans gamla huvudbyggnad i Bemböle. Trots många försök lyckades man inte finna något lämpligt hus. Då framkastades tanken att försöka köpa Lagstads gamla folkskola av staden. Byggnaden hade blivit färdigbyggd år 1873. Samma år inleddes där den kommunala skolverksamheten, som 1954 flyttades till Lagstad folkskolas nya byggnad.
Vid en träff mellan bildningsdirektör Liisa Tommila och föreningens ordförande Benita Åkerlund framkom att ett köp var omöjligt. Men däremot kunde hyrning av Lagstad eventuellt komma i fråga. Slutligen efter utdragna förhandlingar mellan ordförande Benita Åkerlund och viceordförande Mårten Weurlander från Föreningen och biträdande stadsdirektör Erkki Pätiälä samt fastighetsverkets chef Seppo Holste från Staden kunde man enas om att hembygdsföreningen skulle få hyra Lagstad gamla skola. Ett kontrakt på 30 år undertecknades med staden den 21 december 2000. Hembygdsföreningen förband sig att bekosta hela den inre restaureringen. Kostnaderna skulle betraktas som förskott på en överenskommen hyra. Staden å sin sida skulle stå för alla grundreparationer på huset.

En byggnadskommitté tillsattes av styrelsen redan hösten 2000. Den höll sitt första möte den 26 september 2000, vid vilket Mårten Weurlander valdes till ordförande, Benita Åkerlund till sekreterare samt Doris Pettersson, Olavi Forsberg och Leif Söderholm till medlemmar.
I slutet av år 2000, gjordes en granskning av Lagstads byggnadsstomme av tekniska verket varvid ingenting speciellt framkom. Man räknade således med att inga reparationer på husets stomme skulle behöva göras och att hembygdsföreningen skulle stå för samtliga byggnadskostnader inomhus.

Arkitekt Sirkka Wegelius utsågs att sköta planeringen medan Byra Ab valdes till huvudentreprenör med Ove Lindholm som ansvarig byggmästare. För planeringen av det blivande cateringköket skulle man vidtala stadens ansvariga husmor.
Staden utsåg ing. Pekka Kolari till tekniska verkets kontaktman. Man beslöt starta rivningen av elinstallationerna, mellanväggarna och de nedsänkta mellantaken i nedre våningen. De ursprungliga sex rummen hade varit indelade i 13 små kontorsrum.

Den 9 mars 2001 hölls på Lagstad ett möte med Stadsmuseets representanter Sten Björkman, Pirkko Sillanpää och Kirsti Salminen samt Pekka Kolari från tekniska verket, arkitekt Sirkka Wegelius, Ove Lindholm och föreningens byggnadskommitté. Huset inspekterades varefter man drog upp huvudlinjerna för den omfattande reparationen. Skador på byggnadsstommen hade upptäckts i samband med rivningsarbetena. Nedersta stockvarvet i många rum var rötskadat och måste åtgärdas. En senare gjord missprydande stödbalk i det äldsta klassrummet skulle tas bort och taket stödas på annat sätt, och en ny stödmur för en av piporna måste också göras. Dessa åtgärder ansågs vara stomreparationer som staden skulle bekosta.

Man utgick från en projektutredning, daterad 18.6.1999, godkänd av Esbo stadsmuseum. De två gamla skolsalarna skulle bli festsalar med en eventuellt förstorad dörr emellan. Den gamla slöjdsalen skulle bli mötes- och matsal i kontakt med köket, vars golv skulle sänkas till samma nivå som de övriga rummen.

Lärarbostadens rum skulle bli föreningens kansli och tamburerna skulle sammanslås och ha en ingång. Två toaletter skulle byggas. I övre våningens gamla klassrum togs en mellanvägg bort för att förstora det blivande skolmuseet. En spiraltrappa skulle byggas från tamburen till övre hallen. I övrigt gjordes inga förändringar av rumsindelningen.

Man kom preliminärt överens om kostnadsfördelningen mellan staden och föreningen. Efter granskning av de undre golvkonstruktionerna beslöts, att riva dessa och göra ett helt nytt golv av nya plankor, som föreningen skulle stå för.
Vid det sista planeringskommitté-mötet i september 2001 hade slutligt avtal uppnåtts om fördelningen av reparationskostnaderna. Esbo stad skulle stå för reparationerna av stommen och de gamla konstruktionerna, det yttre trapptaket, det grundreparerade uppvärmningssystemet, hela den nya ventilationen, vatten- och avloppssystemet och elinstallationerna. Föreningen skulle stå för hela inredningen med de nya golvplankorna, lamporna och hela köksinredningen. Ett bra avtal.

Från Byggnadsapoteket i Billnäs införskaffades ett tjugotal gamla massiva spegelträdörrar från vilka den gamla målningen brändes bort. Stilenliga gardinhållare anskaffades. Väggarna bekläddes nertill med s.k. bröstpanel enligt arkitektens anvisningar.

Stilenliga bord och stolar av modell Björknäs anskaffades för 120 personer. Ett motsvarande antal tallrikar, koppar, glas och bestick inköptes även. Cateringköket utrustades med en diger och ändamålsenlig köksapparatur. Mikrofonutrustning med högtalare i flere rum installerades även. Till kansliutrymmet anskaffades en modern datorutrustning. Rummen i nedre våningen benämndes efter hemmanen i gamla Södrik by, alltså: Suna, Doms, Jofs och Grå.
I slutredovisning konstaterades att de totala reparations- och renoveringskostnaderna inklusive moms för Lagstad hembygdsgård var 3.778.914,39 mk. Stadens andel var 2.609.955,51 mk (69 %) och Esbo hembygdsförenings andel 1.168.958,88 mk (31 %). För inredningen och inventarierna var utgiften 548.505,42 mk, varvid hembygdsföreningen satsat totalt 1.717.464,20 mk då Lagstad hembygdsgård stod färdig.

Invigningen av Lagstad hembygdsgård skedde söndagen den 26 maj 2002 med värdigt program i närvaro av ca 120 personer. Som en gest ändrade Esbo stad namnet på vägen invid till Gamla Lagstadsvägen.
Lagstad hembygdsgård har haft en avgörande betydelse för föreningens verksamhet. Förutom ett utökat antal egna tillställningar har många samarbetsprojekt med andra organisationer ordnats i hembygdsgården.

Det lämpliga läget har medfört att den utnyttjats även för många familjehögtider. Den omfattande uthyrningsverksamheten har handhafts av föreningens sekreterare Solveig Forsberg, vars make Olavi har gjort en stor insats vid skötseln av byggnaden. Som städhjälp sedan starten 2002 har fungerat studeranden Emilia Grönholm.
Skolmuseet

Den första kommunala folkskolan i Esbo startade såsom tidigare nämnts år 1873 i den byggnad, som nu fungerar som Lagstad hembygdsgård. I övre våningen i det forna småklassrummet har Esbo stadsmuseum inrättat ett skolmuseum. Detta museum öppnades den 21 januari 2003 av bildningsdirektör Kristina Wikberg med ett stort antal gäster närvarande.

I skolmuseet visas en permanent utställning kallad I folkskolan, som presenterar folkskolans historia i Esbo, från den första kommunala folkskolan, Lagstads folkskola, fram till 1950-talet. Utställningen omfattar föremål, uppgifter om folkskollärare och elevernas skolår, om läromedel, läroplaner och skolmat. I klassrummet finns också några gamla pulpeter i vilka man kan sätta sig ner och minnas sin skoltid.
Esbo hembygdsförening sköter öppethållningen. Museet är öppet onsdagar kl. 14-19 men har besökts av ett stort antal daghemsgrupper, skolklasser och andra organisationer även under övriga tider. Då har grupperna guidats av Benita Åkerlund, Solveig Forsberg och Rolf Mattsson.

Hembygdsbiblioteket
Ett hembygdsbibliotek nämndes i föreningens första arbetsprogram. De före kriget erhållna böckerna har dock av olika orsaker till stor del gått förlorade. Då Lagstad hembygdsgård skapades blev situationen en annan.
Biblioteket kunde öppnas i januari 2003. Antalet titlar har genom donationer och inköp utökats och utgör nu drygt 400 exemplar. I detta antal ingår även några video- och CD-inspelningar. Föreningens styrelsemedlem Leif Söderholm handhar kartoteket och biblioteket är öppet samtidigt som Skolmuseet.

Insamling av gamla fotografier
Ända sedan Hembygdsföreningens första år har även insamlandet av fotografier med motiv från Esbo utgjort en betydelsefull del av dokumentationen av det gamla Esbo. Redan 1917 anslogs i föreningens budget 50 mark för uppköp av fotografier. Fotografier och teckningar insamlade av Esbo hembygdsförening ingår bl.a. i Ragna Ahlbäcks verk ”Esbo kommun under 500 år 1458-1958”. Tyvärr förkom det äldsta insamlade bildmaterialet under krigstiden.

Då Hembygdsföreningens verksamhet åter blev livligare i slutet av 1970-talet aktiverades också insamlandet av fotografier. Samarbetet med Esbo stadsmuseum utvecklades och härigenom fick föreningen tillgång till större sakkunskap på området och bättre möjligheter att behandla och uppbevara det insamlade bildmaterialet.
På 1980-talet fotograferades på beställning av föreningen många gårdar i Esbo, bl.a. Ollas, Snettans, Juva, Träskända och Skrobb och därtill några gårdar i södra Esbo och Alberga. För fotograferingen av Snettans gård erhöll föreningen medel från Esbo stad. Dessutom fotograferades bl.a. möbler tillverkade av Hammarströms snickeri i Sökö och Syrjänens snickeri på Staffans. Också fotografier av gamla kartor och ritningar, arbetsbilder, porträtt m.m. insamlades. Vid 1900-talets slut omfattade Hembygdsföreningens fotografisamling ca 340 bilder som uppbevaras på Stadsmuseet.

Föreningens styrelse tillsatte i november 1999 en Fotoarbetsgrupp som i samarbete med Esbo stadsmuseum skulle fortsätta insamlandet av gamla fotografier. Arbetsgruppen bestod av Kurt Marander, ordförande, Helena Marander, sekreterare, Maria Aspelin-Lundqvist och Holger Thilman. Efter Holger Thilmans frånfälle har Börje Österberg kompletterat arbetsgruppen.

Arbetsgruppens första uppgift var att ordna upp och diarieföra föreningens tidigare insamlade fotografier. För att öka medlemmarnas intresse för insamlingsarbetet har anordnats utställningar av gamla fotografier på föreningens möten och andra tillställningar. Många bildserier har erhållits tack vare personliga kontakter. Förutom fotografier av tidigare nämnt slag har insamlingsarbetet inkluderat bilder av bl.a. interiörer, vägar och bilder med anknytning till trafik och människor i arbete. Även bilder från föreningars sammankomster, fester och andra begivenheter samt samlingsbilder från olika skolor har erhållits. Föreningens styrelse har velat tacka de personer som lånat ut fotografier för kopiering genom att premiera dem med föreningens diplom.
Samarbetet med Stadsmuseet har varit mycket gott och givande. Här bör framhållas insatsen av Liisa Ropponen, som är ansvarig för Stadsmuseets fotografisamling. De reprofotograferade bilderna har insatts i pärmar som museet har tillhandahållit. På pärmarna anges en förklarande text i anslutning till bilden. Bilderna har skannats och de anslutande texterna inmatats i museets dator. Arbetsgruppen har också ibland erbjudits bilder som bedömts vara av mindre intresse för föreningen. Av dessa har en del givits med donatorns tillstånd direkt till Stadsmuseets egna samlingar.

Diariet över föreningens fotografier upptog i slutet av 2005 740 fotografier uppdelade på 72 bildserier. Fotografibeståndet har de senaste åren ökat årligen med 50-80 fotografier.
Publikationer

Vår förening gav ut sina första publikationer redan under det första verksamhetsåret 1916, då i föreningens publikationsserie A utgavs lantmätaren Fried. Joh. Fonseens ”Uträkning och beskrifning öfver Esbo sochn år 1752”. Föreningens första arbetsprogram trycktes även år 1916 i 500 exemplar. Denna redogörelse utgavs såsom No 1 i föreningens publikationsserie B.
Sedan medlet av 1990-talet har föreningen utgett ett flertal böcker. Boken Sjöberg tar och Sjöberg ger är skriven av Ethel Hiljander, född Sneitz. I denna självbiografiska bok berättar Ethel om sin uppväxttid i Esbo skärgård.

Familjen Sneitz bodde på tjugotalet i Helsingfors, där mor skötte en butik medan far fiskade i esbovattnen. Författarinnan vistades under sin tidigaste barndom hos sin farmor på Pentala. Senare flyttade familjen till Kytö. Titelns Sjöberg hänvisar till havet, som förr benämndes på flere sätt i skärgården.
Ad fontem – post scriptum heter en diktsamling som Esbo hembygdsförening gav ut år 1997. Samlingen innehåller dikter som berör naturen, friluftsliv och hembygd och är skriven av Karl-Viktor Ahokainen.

Redaktör Erik Appel skrev boken Med ordet som vapen om hembygds-människan och kommunalpolitikern Bertil Eriksson, som skulle ha fyllt 100 år utgivningsåret 2001. Som Esbos första hembygdssekreterare arbetade han energiskt för museet på Glims.
Mest känd blev dock Bertil Eriksson som kommunalpolitiker. Han satt i Esbos fullmäktige från början av trettiotalet till slutet av sextiotalet. Han såg Esbo utvecklas från en landskommun med svenska som majoritetsspråk till en tätortsstad med finska som majoritetsspråk. Hans kompromisslöshet ledde tyvärr till många dispyter men han mötte även stor respekt för sina orädda uttalanden och var en röstmagnet vid valen.

Boken Gamla Lagstad i ord och bild utkom till Lagstads skolas 130-årsjubileum år 2003. Skolan hade inlett sin verksamhet i den byggnad, där Lagstad hembygdsgård nu verkar. Boken utgör ingen direkt historik utan i den ingår uppsatser om det gamla skolhuset och dess omgivning. Drygt trettio gamla klassfotografier med respektive elevlistor ingår. Fotografierna har insamlats av skolans tidigare elev Rolf Mattsson. År 2005 utgavs en andra kompletterad upplaga.
Esbo hembygdsförenings mångåriga medlem Karl-Viktor Ahokainen avled i slutet av år 2002 i en ålder av 97 år. Han donerade kort före sitt frånfälle åt Esbo hembygdsförening en diktsamling som föreningen gav ut under titeln Ad fontem – Millennium.

Sagan om Bemböle är skriven av Ulf Johansson och berättar om hur Bemböle i tiden befolkades och om de äventyr de upplevde, allt i känd Bembölestil. Dessutom ingår en historisk del om Bemböle by, i vilken Mårten Weurlander medverkat som sakkunnig. Boken är rikt illustrerad med fotografier samt teckningar av Jens Johansson.
Föreningen Soukka-Seura – Sökösällskapet gjorde för en tid sedan en video om Sökö med finskt tal. Eftersom Sökö och speciellt dess historia säkert även intresserar mången svenskspråkig beslöt Esbo hembygdsförening att i samarbete med Sökösällskapet ge ut en svenskspråkig version. Texten talades in på svenska av Anders G. Lindqvist. Denna video berättar om Sökös utveckling från förhistorisk tid till nutid. Namnet Sökös uppkomst behandlas noggrant. Sommaren 1889 upplevdes något alldeles speciellt, då tre ångbåtar och två örlogsfartyg ur den ryska flottan ankrade på redden utanför Sököudd. Kejsaren, tsar Alexander III, besökte Villa Fridhem, där amiralskan Sofie von Kraemer tog emot de höga gästerna. Även snickarsamhället på Staffans och ångbåtstrafiken till Helsingfors via Nykulla brygga finns med jämte mycket annat intressant.

År 2006 har ett halvt sekel passerat sedan Porkalaparentesen tog slut. Finland återfick Porkalaområdet i januari 1956 av dåvarande Sovjetunionen. Den evakuerade befolkningen kunde därmed återvända till sina hemtrakter.
Esbo hembygdsförening har intervjuat evakuerade till Esbo ävensom sådana som här tog emot den evakuerade befolkningen. Föreningen ger ut en bok, där dessa intervjuer ingår. Dessutom ingår i boken annat material kring denna evakuering. Boken skall även ges ut på finska. Detta projekt har skett i samarbete med Esbo stadsmuseum, som sammanställer tre Porkalautställningar. Projektgruppens ordförande har varit Tage Strandström från Hembygdsföreningen och sekreterare Liisa Ropponen från Stadsmuseet.

I Lagstad födda
En träff ordnades den 21 januari 2004 för alla dem, som fötts på Lagstad 1944. Barnbördshuset evakuerades från Fabriksgatan i Helsingfors till Tusby, Tavastehus och till den dåvarande skolbyggnaden Lagstad på grund av bombningarna av Helsingfors.
Ett fyrtiotal mötte upp till denna gemensamma 60-årsfest. Även två mödrar Ea Molin och Doris Lindholm deltog i träffen ävensom tre av de sjuksköterskeelever, som jobbade här under den tiden d.v.s. Barbro Palmén (f. Hedengren), Anja Stenroos (f. Grönroos) och Maija Kauppi (f. Länsimäki).

Under kvällen berättades i många inlägg om den goda stämningen på sjukhuset och om den vackra omgivningen invid ån. Däremot hade transporten till sjukhuset vållat bekymmer under den dåvarande krigstiden. En del hade kommit per tåg, andra med cykel, höskrinda eller med polisbil.
Pratkvällar
Under 2005 inleddes en serie Pratkvällar, där avsikten är att diskutera olika teman, gärna med lokal anknytning. Den första Pratkvällen med temat Huskurer hölls i april 2005 i Lagstad hembygdsgård. Ett tiotal intresserade deltog och spektret av de beskrivna huskurerna var brett. Potatismjöl lindrade grisarnas solbränna. Mjölet dög även för människobruk. Kåda sattes på sår och hade en desinficerande verkan. Även groblad användes för sår. Vårtor borttogs med knutar av ylletråd, som ”trollade bort vårtorna”.

Blåbärssoppa användes mot bl.a. mässling. Magont botades med en blandning av senapspulver, ättika och vatten, som placerades på en linneduk på den onda magen. Patienten kunde också lägga sig i färska björklöv. Under kvällen beskrevs ett stort antal metoder att bota olika krämpor.
I oktober 2005 var temat Esbo gamla kyrkoby. Rolle Mattsson, som hela sitt liv bott i Esbo kyrkoby, berättade hur livet tedde sig här 1940 – 50. Han illustrerade sitt berättande med ett fentiotal bilder. Publiken som uppgick till ett trettiotal kom med många frågor och kommentarer.
Inför julen 2005 hölls en pratkväll med temat ringlekar och julsånger. Julsångerna leddes av Roland Brandt, som även beledsagade på piano. Först sjöngs några stämningsfulla sånger innan ringlekarna tog vid. Christian Blomberg instruerade hur turerna i dem skulle gå.