Esbo hembygdsförenings seminarium Kultur vid kustbanan hölls den 18 november 2006 i Lagstad hembygdsgård med drygt sextio åhörare. Föreningens ordförande Benita Åkerlund fungerade som ”konduktör” på det symboliska kulturtåget. Arja Salmi, ordförande i Albergasällskapet inledde med rubriken Kulturfolk i Alberga. Skulptören Ville Vallgren bodde som under sina sista 30 år i Alberga. Då hade han redan skapat sina största verk, bland dem Havis Amanda. I Alberga gjorde han mindre verk av den speciella albergaleran. Akseli Gallen-Kallela skapade här sitt Tarvaspää. Arja visste berätta att ordet tarva betyder älg och visade upp en tavla, som visar många kända gäster på Akseli Gallen-Kallelas 50-årskalas, målad av Antti Favén.
Arja Salmi nämnde även aktuella personer med anor från Alberga. Vår utrikesminister Erkki Tumiojas mor Vappu Vuolijoki (g. Tuomioja) föddes här, där hennes fötäldrar Hella och Sulo Vuolijoki bodde. Även vår statsminister Matti Vanhanen är född här. I Kilo bodde en tid målaren Håkan Brunberg, som mångsidigt presenterades av sin brorsdotter Christel Brunberg-Lindholm. Christel utgick från den 100-årsutställning, som år 2005 hölls i Bromarf. Håkan Brunberg målade porträtt, byggnader och verk med religiösa motiv. Dock är han mest känd som naivist med detaljrika tavlor, där ofta katter avbildades. Som avslutning fick vi se en film om Håkan Brunbergs liv som konstnär.
Clara Palmgren lyfte fram några skulptörer som bott i Grankulla. Den kändaste är måhända Felix Nylund, som gjort Tre smeder i Helsingfors. Felix Nylund studerade i Åbo och Köpenhamn innan han flyttade till Grankulla, där han hade sin ateljé. En samtida konstnär var Yrjö Liipola, som flyttade till Ungern i början av 1900-talet och återvände först på 1930-talet. Han skapade många monumentala verk, speciellt hjältemonument över de stupade i vinter- och fortsättningskriget. Han har även gjort mindre sklupturer såsom den över J.J. Wecksell i Åbo och Dianastatyn vid Skillnaden i Helsingfors. Alpo Sailo är den mest finsknationella av dessa tre skulptörer och har gjort flere skulpturer över runosångare, bland dem Larin Paraske, som finns nära Finlandiahuset.
Gertie Dickman berättade om den skulptur vid Domsby station, som till kulkturstadsåret 2000 skapades av professor Armas Hutri, varefter Benita Åkerlund nämnde om några konstnärer i närheten av Esbo station och främst bland dem dragspelsvituosen Maria Kalaniemi. Vi fick även lyssna till Marias tolkning av Evert Taubes ”Så skimrande var aldrig havet”. Urban Fellman avslutade med Köklax och där speciellt Finns folkhögskola, som 1891 inledde sin verksamhet på Esbo gårds marker på Finnsbacken där Köklax gästgiveri fanns. Urban nämnde flere framstående rektorer, främst av dem Arvid Mörne. Många av rektorerna i början verkade under en rätt kort tid. Sedan kom Erik Nylund, som var rektor 1921-51 Även Sten Holmberg verkade länge och skapade kontakter till ungdomsrörelsen, vilket gav en god grund till reformen på 1970-talet då Olav Storgård och sedan Margaretha Pietikäinen tog vid. Den kändaste eleven på Finns är K.A. Fagerholm, som sedermera blev statsminister och mångårig talman.